Igår hängde jag lite med min Gudson Lukas. Han är snart två år och ett kvartal. Han var lite putt i början, drog ihop ögonbrynen och blängde lite på mig. Kanske inte är så konstigt när någon blond och konstig tant som man inte sett på ett halvår börjar rufsa en i håret och vara sådär familiäär.

Men så fick han låna mammas iphone och trycka på djur som gjorde ljud och då blev han glad igen. Till slut gick han till och med och höll gudmorsan i hand. Plötsligt händer det.