Tio år går väldigt fort. Men samtidigt är det oceaner av tid under vilka i stort sett hela mitt vuxna liv utspelat sig.

Jag har, så länge jag kan minnas, haft en förkärlek för New York som inte riktigt kan förklaras. Det är en känsla. Av liv, av hopp, av möjligheter och spänning. Mina favoritkvällar i New York förra hösten var de när jag fick promenera hem genom en vibrerande stad, lyssna på ljuden, lufta på dofterna, se människorna. Känna.

I min lägenhet kan man inte missa denna smärre besatthet för den fantastiska staden i väst. Varsågod för en liten inblick i mitt New York-nedsmetade hem.

Det här vykortet köpte jag på en loppmarknad i East Village. Det är daterat 1945 och på baksidan står det ”The town is as lively as ever”. Sådana inblickar i historia och andras liv ger mig lite gåshud.

I hallen hänger den här enorma tavlan som tar upp hela väggen. Känns lite som att stå på ett tak och blicka ut över staden.

Jag är inte mycket för souvenirer (förutom mina kylskåpsmagneter) men den här lilla snögloben som jag köpte i China Town fick följa med från New York. Och Ganesha fick följa med hem från Bali.

Den här tre-delade tavlan känns lite sådär old-school New York. ”Singing in the rain” möter Katherine Hepburn typ.

Ett äpple som jag köpte på julmarknaden i Bryant Park. Och den bästa påminnelsen bredvid.

Och så klart skumgummikronan som jag dog skämsdöden för när jag köpte den i China Town inför Halloweenfesten i Queens. Men DJ:en på Calico Jack's uppskattade den i alla fall.