En roadtrip med rätt människor kan onekligen vara grunden till magont på grund av asgarv. Detta blev jag varse i fredags då jag, Jenny och Fredrik hoppade i lilla Minin och tog sikte på Göteborg. Och jag säger bara det, ska ni sitta fast i en bil i fem timmar (närmare sju den här gången på grund av bilkön från helvetet mellan Norrköping och Linköping), då ska ni göra det med de här människorna. Så mycket värme och skratt att bilstackarn nästan sprängdes inifrån.
Till slut kom vi till Göteborg i alla fall. Och till Hanna som jag skulle bo hos. Hon har typ världens finaste kisse, Alice.
Så här ser Alice ut. Hon är pytteliten och aningen rastlös ibland.
På fredagskvällen åt vi middag hemma hos Hannas pojkvän vars soffa, som jag sedan sov i, är stor som ett hav.
På lördagseftermiddagen, efter en sväng till Erikshjälpen där jag fyndande jättegamla böcker och en kappa, mötte jag upp Jenny för att ta en fika.
Och köpa en väldans massa lördagsgodis. Jenny, som sist jag såg henne precis hade blivit mamma till en liten Tindra, gillar lördagsgodis.
De färgglada godisarna är bäst.
Sedan flanerade vi lite på stan.
På kvällen hamnade vi, efter en liten felkalkylering i bordsbokandet, på Vino Pasta. Och tur var väl det. Den här lilla härligheten hade vi inte fått på tapas-stället.
Jenny var med, så klart.
Och Fredrik.
Och jag. Hej!
Och Elin som jag träffade för första gången. Hon var tokrolig.
Karin var också med.
Efterrätten var sådär god så att håret på armarna fick lite knäpp.
Och så dök Ida upp!
Och så twittrade vi lite. Sedan hade jag haft nog av äventyr för en dag och gick hem och la mig i den där havs-stora soffan igen. Och sedan på söndagen tog vi bilen hem till Stockholm.
Tack Göteborg för en finfin tramz-helg!
