Det känns fett ovärt att det är trevligheterna som ska ta död på en.
Efter en fin söndag och en jobbig men bra måndag och en härlig fixochtrixdag igår är jag idag helt väck och slut och borta. Trots att jag samtliga dessa tre dagar haft ångestattacker som varit jävliga så har dagarna i det stora hela varit bra.
Inatt vaknade jag klockan fyra av att jag grät. När jag vaknade igen runt klockan nio kom jag inte ur sängen utan låg kvar där i nästan tre timmar. Samtidigt var jag så rastlös att det stack i hela mig. Och resten av dagen har jag varit helt darrig. Jag tog mig iväg en sväng för att köra tillbaka bilen jag lånade igår och krama på Hanna en snabbis samt handla, men när jag satt på bussen hem så dunkade hjärtat så hårt att jag trodde han bredvid skulle höra. När jag kom innanför dörren hemma så slet jag av mig kläderna för jag kunde inte andas och det tog ett tag innan andningen lugnade ner sig.
Sedan dess har jag bara hängt med katten och teven. Imorgon blir det vilodag.
2 svar
Det är ju väldigt svårt att ge råd till nån man inte känner på riktigt och när man inte vet allt bakom, men jag vill ge ett iaf. Jag tänker, helt efter mina egna erfarenheter, att du kanske försöker för mycket? Att du ger 120% när du ska göra något så du sen faller pladdask efteråt. Sätt upp små mål så att du kan känna dig
lyckad och lycklig efteråt istället för misslyckad. Att inte ha en heldag på stan utan en timme? Som sagt, bara ett råd från en som varit ganska exakt på samma ställe en gång i tiden och som vill dig alt väl!
Jag hör vad du säger, problemet är ju att det känns bra i stunden, det jobbiga kommer i efterhand. Därför är det svårt att sätta den gränsen med. Jag försöker lära mig, från dag till dag. Tack för din hjälp! Kram.