Känslan av totalt nederlag varje gång man skickar ett ”kommer inte idag pga kan inte sluta gråta”-mail till sin chef. Förmodligen en av de värsta känslorna. Jag hade den i morse. Efter mardrömmar och insomnia-natt. Och en gråt- och ångestmorgon. Sedan lyckades jag till slut somna om och vaknade klockan tre.

Sedan dess har jag gjort ”frukost”, klappat på katten, tittat på senaste avsnittet av ”Downton Abbey”, gråtit, stirrat i taket, försökt städa lite men gett upp, tittat på söta djur på YouTube i ett desperat försök att minska trycket över bröstet, tittat på inredningsbilder på Pinterest i ett desperat försök att få lite livsmotivation och inspiration.

Idag är en sådan där dag då inget funkar. Då hjärtat rusar i 190 och ångesttrycket över bröstet inte vill släppa. Då jag är rädd för morgondagen. För framtiden. Jag vill inte dit. Jag vill bara att tiden ska stå tilla en stund medan jag försöker komma upp på fötter igen.

Jag hatar den här dagen. Men jag vill inte att det ska bli i morgon.