”För att bli något du aldrig varit måste du göra något du aldrig gjort.”

Inspirerad av Sara Rönne som i flera år nu haft ett ledord för sitt år så har jag valt ett ord för 2022.

Det kom till mig i december. Jag hade varit ute på mina nya längdskidor för första gången och jag var inte bra på det. Varken snabb, stabil eller speciellt snygg. Men jag hade kul! Och nedförsbackarna (de snälla) var en blandning av balsam för själen och små sprittande endorfiner.

Dock var min inre kritiker sjukt störig och ville få mig att lägga längdskidorna på hyllan. Jag var ju inte expert efter ett försök och då är det ju inte lönt att fortsätta. Men jag bråkade emot.

När man inte gjort något på 20 år (och ärligt talat, inte speciellt ofta innan det heller) så är det inte superkonstigt att man är dålig på det. Men för att bli bättre måste man våga fortsätta.

Därför är mitt ord för 2022:

Utmana.

Trädets rötter blir kraftigare när det blåser. Muskeln blir starkare när den utmanas. Och 2022, så även jag.

Jag vill våga vara dålig på saker – för att annars kan jag ju aldrig bli bättre. Jag vill främst våga utmana mig själv mer fysiskt. Våga använda kroppen på sätt jag inte är van att använda den. På skidor, på cykeln, på vattnet, i skogen eller vad som helst som känns pepp i själen.

Detta innebär INTE att jag ska åka Vasaloppet, tagga till för Vätternrundan eller liknande galenskaper. Nä, prestation sporrar mig inte alls. Noll. Jag har inte ett tävlingsben i min kropp. Varken att tävla mot andra eller mig själv.

Jag vill känna. Jag vill njuta. Jag vill svettas och ha träningsvärk och flåsa men mest av allt vill jag uppleva. Jag vill känna att jag lever.

Och nånstans i alla de känslorna så kanske jag också blir bättre på att åka skidor, eller cykla, eller paddla SUP. Vi får se.

Jag vill bli den coolaste personen jag känner. Inte den BÄSTA. Men en av de modigaste.

Vem har sagt att man inte kan lära sig nya saker som vuxen? 42 är väl meningen med allt?