Jag köpte flyttlådor idag. Shit va dyra de är. Men ärligt talat så iddes jag inte kuta omkring på en massa ICA-butiker och jaga banankartonger. Så det blev 5 ”riktiga” flyttkartonger på EKO (världens bästa affär) för 100 riksdaler. Lathet har sitt pris ibland. Och skoskav med för den delen. Visst, skorna är gudomliga, men christ vilken brännsula man får efter en dag med dem.

Jag ansökte om min första praktikplats idag. Vill inte säga mer ifall det inte går i lås, men jobbet passar mig som hand i handske! Eller fot i stilletto.. 😉 Det ska bli så underbart skönt att ha något att göra på dagarna!

Tidigare idag kändes det helt okej att börja packa. Böcker, lite kläder, kanske börja smått på köket. Och nu sitter jag som paralyserad. Kroppen vill inte alls samarbeta. Som att den vill säga att ”Nä, var ska du nånstans? Du stannar här!”.

Jag har som tänkt hela tiden att det inte är så viktigt om jag glömmer något, jag kan ju hämta det senare. Eller, i bästa fall så finns det kvar om jag får komma tillbaka. Men tänk om jag inte får det. Tänk om this is it. Illamåendet kommer tillbaka direkt. Tänk om det aldrig blir vi igen… Inget stämmer i den versionen av framtiden.

En dag i taget. Först jag, sen vi.