Känner mig äckligt uppstressad och helt snurrig. Magen gör ont, hjärtat bankar nästan ut ur kroppen på mig och att tänka på framtiden gör mig mest bara illamående.
På torsdag har jag ett möte med en tjej på Kilroy Education. Vi ska prata om mina möjligheter att åka till New York och plugga nästa år. Och så ska jag förhoppningsvis träffa Tove och prata om eventuell praktik i vår.
Allt löser sig. Varför är jag då så sjukt nervös och orolig inför framtiden? I och med inlägget igår så tillät jag mig själv att känna efter. Bara en liten stund, men det raserade veckor av att ha byggt upp garden och tätat hålen i rustningen. Jag grät på toaletten medan Mathias satt i vardagsrummet. Ville inte visa att känlorna tog överhanden. Visste inte vad jag skulle säga om han hade frågat ”Hur är det? Vad är det för fel?”. Livet. Livet är fel just nu. Men fel är väl kanske enda vägen till rätt. Eller? Jag vet inte. Jag vet bara att jag är jävligt ont i magen just nu.
2 svar
Oj. Plugga i NY? Det låter spännande!
Annars känns texten som att den kunde varit skriven av mig själv..
Visst är det så som du skriver att det som känns fel kan bli rätt. Lite på magkänslan säger jag ändå, den brukar guida åt rätt håll. Jag hoppas verkligen att det onda går över och att du känner att livet vänder sig rätt igen. Låt det ta tid. Och du, du är värd allt. Kom ihåg det.Kram