Igår jobbade jag min första dag på Stockholms Filmfestival. Och redan första dagen kom jag en halvtimme för sent till jobbet. Men det var faktiskt inte mitt fel. Faktiskt! Bussen jag satt i hann knappt mer än upp på motorvägen så blev det tokstopp i trafiken. Det visade sig att en rätt läskig seriekrock hade inträffat precis framför oss, tre bilar och en buss var inblandade. Vi fick således hoppa av bussen och knata till andra sidan Skurubron och vänta på att en annan buss skulle plocka upp oss, vilket inte gick raketsnabbt direkt.

Först stannade jag till vid olycksplatsen och frågade om någon behövde hjälp. Det var en man som var skadad och satt kvar i bilen, som såg mer ut som ett dragspel, men han hade en kvinna som var sköterska hos sig som höll honom stabil tills ambulansen kom. De gissade att det var revbenen som fått sig en smäll av bilbältet. I samtliga bilar hade airbags utlösts så det var nog en rejäl smäll. Läskigt.

Så, smått skakad och lite adrenalinstinn kom jag till slut till kontoret. Hängde lite med Tarantino, lärde mig hur kaffemaskinen funkade och fick en kontorsplats. Och en manual på en sisådär 30 sidor som jag läste tills hjärnan kokade. Och sedan gjorde jag min första uppdatering på sajten och sedan var dagen typ slut. Så då gick jag och handlade och kände mig jätteyr och hängig och kom hem och hade feber.

Härligt. En dag klarade jag liksom innan kroppen la ner. Kämpa kroppen. Så idag jobbar jag från sängen mellan febertopparna och försöker kurera.