Alltså. Min stackars kropp. Om den kunde tala för sig själv skulle den nog säga – ”aj”. Men jag säger åt den att hålla truten (eller vad den nu håller) för denna smärta är den härligaste som finns (förutom tatueringssmärtan och.. well.. ya know).

Jag talar förstås om träningsvärken. Och inte vilken träningsvärk som helst utan den som uppstår ca sådär ett dygn efter det första BodyPump-passet man deltagit på sedan Jesus var nyfödd. Jädrar i min lilla låda alltså.

Så. Det var vad jag gjorde igår. Och så målade jag klart sovrummet. Dock tror jag att ena väggen (den åh så hippa fondväggen) kommer att kräva en strykning till. Pastellrosa tar liksom inte kål på svart riktigt sådär på en gång.