Vackra Övik i solnedgång.

Hej Stockholm, nu är jag hemma igen. Ett slag i alla fall.

Nu är det så här att hela semestern i Norrland blev lite tokig. Först var ju tanken att vi skulle åka till fjällen. Ni vet, husbil, vackra vyer, galna myggor och en något obekväm Linda. Men så blev lillasyster sjuk i feber och hosta och tjafs, så vi fick skjuta upp fjälläventyret ett par dagar.

Sedan SMS:ade kattvaktande Lina och var smått gråtfärdig på grund av bristande sömnkvot eftersom min kära Silver fått något tokspatt och återfunnit sitt kåtlockrop som jag trodde hon begravt någonstans i samband med steriliseringen 2009. Men icke. Detta oljud höll käre Lina och hennes sambo vaken hela nätterna. Lite som ett kolikbarn. Och så kunde vi ju inte ha det.

Således klämde jag ihop allt socialiserande med släkt och vänner och bebisar x1000 och tågåkande och loppisshoppande och grillande och jordgubbsätande på tre übereffektiva dagar för att sedan tidigare idag packa ihop mig själv, mamma, syster och alla loppisfynd i bilen och åka söderut igen.

Så nu är jag hemma. Med en tokirriterande hosta och rinnande näsa i bagaget. Och nu vet vi inte riktigt vad vi ska göra. Vi pratade om Öland men insåg att det var typ en miljon mil dit. Sedan pratade vi om skärgården men det rynkades det näsa över. Så nu lutar det åt loppisturné inåt landet. Den som lever får se.

Hur mår ni?