Jag är inte speciellt bra på att vara singel. Man ska flirta över bardisken, raka benen, dejta och vara självsäker. Jag är inte speciellt duktig på nåt av det. Förutom att raka benen. Jag skär mig ytterst sällan. Dessutom ska man kunna katt-och-råtta leken på sina fem fingrar. Jag kan den inte ens på tummen.

Jag är jätteduktig på att vara flickvän. Att säga ”Visst, det är helt ok att du går ut med killarna på lördag!” och faktiskt mena det. Att laga middag för två och krydda precis sådär mycket som han gillar för hans mamma gör så. Att pussa i nacken. Och jag är inofficiell världsmästare på att skeda. Dessutom så uppskattar jag förhållandet. Jag vet vilken tur jag har som har honom. Tyvärr är jag äckligt medveten om det nu med. Fortfarande. När jag inte har honom.

Så jag blir inget annat än en halvtaskig singel som lever på minnena.

Jag känner att det borde komma ett nytt stycke här om hur jag ska bli en fantastisk singel. En femårsplan med barn och villa i slutklämmen. Men det kommer inte att komma. Jag får nog fila på den en stund till.