Jag är hemma, jag är vid liv och jag luktar häst! Jasen var så underbart snäll mot mig och trilskades inte alls utan bara gillade läget när jag inte hade en aning vad jag höll på med.

Från början var jag livrädd, det är ju faktiskt ett stort djur man sitter på. Och det rör sig! Men när man kommit in i gunget så var det inga problem. Och ju längre tiden gick desto kaxigare blev jag. Till slut så travade jag helt på eget bevåg! Självklart dock med att fast grepp i sadeln. Det där med att bara hålla i tyglarna och trava samtidigt har jag inte riktigt vågat mig på än. Men mantrat ”sitt-stå-sitt-stå” har jag präntat in och jag gjorde det riktigt bra, ingen hösäck här inte! Kim och Sandra hoppade, men det kanske jag inte ska ge mig på under första lektionen. Det kan ju vara bra om man iaf kan sitta upp i sadeln utan att stå på en pall först. Men han var 1,60 hög, så jag skyller på det (inte mina kassa lårmuskler).

Nu är baken öm och benen lite småspagettiga. Och jag tror jag håller på bli sjuk med, ont i halsen och snörvlig. Så istället för middag på stan med Zara och lite utgång så blir det lugnt framför teven med Melodifestivalen.

Nu ska jag duscha av mig den mysiga hästlukten!

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Jag har byggt en odlingshylla!

Jag har byggt något! Med mina egna två händer! Jag har inget växthus (kanske nästa års husinvestering?) så den här tiden på året är det

Hejhej Slottet!

I allt det här med sommar och bloggfunk så har jag ju helt missat att jag fortfarande har historier att dela med mig av från

Digitalisera din kunskap

Den frågan jag fått flest gånger de senaste två veckorna är utan tvekan denna:

”Hur gör du dina webinar och kurser online?”

Det är en läskig tid just nu. Många av oss går igenom prövningar, både fysiskt men främst mentalt. Inget är som det ska. Kanske är du osäker på om du får behålla ditt jobb. Kanske kämpar din business för att överleva.

Sov gott mormor. Hälsa morfar. 🧡

Sorg är en underlig sak. Den ligger liksom över allt som en dimma. Den är inte alltid förtvivlad och hjärtskärande utan, som i det här