Idag kom den. Hösten. Det har liksom smugit omkring och teasat ett tag nu, med svalare temperaturer och en och annan gulnande björk. Men idag gjorde den storstilad entré. Idag luktade det höst.

Jag älskar hösten. Nästan lika mycket som jag älskar våren. Vi har en återkommande kärlekshistoria, varje gång lika flyktig. Det känns som att både höst och vår är lite sådana mitt-emellan-årstider. De finns inte riktigt, de är mest bara övergångsperioder mellan vinter och sommar. Det kanske är därför jag älskar just de årstiderna. För att jag vet hur flyktiga de är.

Men det finns få saker som är så bra som att dra på sig en lite varmare kappa, en halsduk och solglasögon och sedan pulsa runt i höstlöven med solen i ansiktet samtidigt som kylan börjar bita lite smått i örsnibbarna. Jag är en höstromantiker, yes I am.

Höst i New York på Mott Street för två år sedan. Samma lika. Typ.