I torsdags fick jag äntligen krama på Jenny igen. Hon har varit och tågluffat i Europa i två veckor men är nu tillbaka i Stockholm igen.

Vi gick till Lilla Hotellbaren på Scandic Malmen där jag ville sno lite av inredningen.

Efter ett glas vin gick vi till Blekingegatan där vi skulle möta upp de här fina människorna, Martin och Hanna.

Jag skulle nämligen få gå på Pelikan för första gången!

Det var en alldeles magisk plats med världens bästa servitör och jättemycket trä. Det påminde lite om Balthazar i New York tyckte jag.

Jag och Jenny fick sitta på en loveseat i ett hörn. Det passar bra för vi tycker om varandra himla mycket.

I taket hängde Hjärter Kung och dinglade. Lite knasigt och kul.

Jag åt köttbullar. Typ de bästa köttbullarna någonsin. Och sedan sprang jag på pojken med pilarna från i vintras och vi pratade sommar och kramades.

Sedan gick vi till Nada. Alla vägar bär liksom dit.

Just den här torsdagen spelade någon speciell DJ som drog dit alla 12-åringar på fem mils radie. Vi drog upp medelåldern med ca 2000%. Men vi gjorde det med stil.

Sedan promenerade jag Åsögatan bort mot min buss. Och gick förbi fina hus och Globen.

Och så la jag mig på en bänk på en kulle med den här fina utsikten över Stockholm och gjorde en djupdykning i alla känslor för alla pojkar det senaste året och verkligen kände efter vad som hände där inne. Och blev lite sorgsnare, lite gladare och lite lugnare.