Ibland har man kameran framme mer. Ibland mindre. Igår var en av mindre-kvällarna. Men jag fångade det viktigaste. Typ.

Gårkvällen inleddes på Carmen med ny bekantskap (hej!) och tokbillig öl. Där lagar man toaletten  med silvertejp. Alla sätt är bra liksom.

Efter två öl som ledde till en något för tidig berusning på grund av bristande matintag pinnade jag ner till Bleckan i svinkylan. Där hade de köttbullar och fint folk.

Bland annat Leo. Hans tatuering fick kropp inklusive behåring och allting. Och så pratade vi om hans pojkrum och varför vår musiksmak är våra föräldrars fel.

Sedan gick vi till Nada och kramades en sväng. Staffans tröja kan möjligtvis ha varit kvällens snackis. Och klappis.

När klockan blev sent gick vi hemåt. I Götgatsbacken var det jättejättetomt. Och jättekallt.

Och nu vet jag vad som händer när sista tunnelbanan gått. Då kommer ett orange tåg från 1986 och joyrajdar. Intressant.