Jag tänker ofta på att de som verkar vara de allra mest sociala utåt också ofta är de som egentligen är introverta. Jag har en del vänner som är sådana. Samtidigt är de som verkar vara lite ensamvargar utåt egentligen de som avskyr att vara ensamma. Jag undrar lite varför det är så. Varför kan man inte bara låta sig själv vara som man är?

Jag hade några år då jag verkligen hatade att vara själv. Jag hade jättestora problem men att vara ensam, eller jag trodde i alla fall att jag hade det. Egentligen trodde jag nog att jag ”borde” vilja vara med andra när jag egentligen trivdes väldigt bra själv. Jag kunde bara inte landa i det för det gjorde att jag kände mig tråkig. Och samtidigt så var jag den som alltid anpassade mig till andra när jag väl hade sällskap. Alltså var jag aldrig riktigt som jag ville vara.

Det är lustigt det där, att hitta sitt lugn i var man egentligen trivs och hur man lyssnar på den rösten i en som vill en väl, till skillnad på den som bara jagar prestation.

Jag har insett att jag behöver ensamtid, och att det inte betyder att jag inte uppskattar min sociala tid. Bara det att i min ensamtid så landar jag. Då lagar jag själen och då laddar jag batterierna. Och som någon som lever med ångest på det sättet jag gör så är det ännu viktigare att kunna identifiera den känslan och ta sig den tiden som man behöver för att starta om motorerna.

Det här blev väldigt tydligt för mig i Almedalen. Det fanns något att göra helahela tiden och ibland blev man klassad som ”tråkig” om man gick hem tidigt eller inte ville med på alla events. Men för mig  var den där tidiga kvällen eller den där dagen då jag satt hemma skitviktiga, det var då jag landade för att kunna njuta av hela cirkusen när jag väl var i den. Det är när jag försöker gör allt och vara överallt och vara mer än jag vet att jag mäktar med, det är då jag kraschar. Och jag är lite stolt för att jag hittat mitt sätt att fungera. 

Det jag försöker säga är att lyssna på din magkänsla. Lyssna på din kropp och skit i om du känner dig tråkig för att du går hem tidigt eller inte hänger med på allt, även fast det är sommar och man ”borde” flänga runt och ”ha kul” heeela tiden. Om det inte funkar för dig, fuck it! Det är bättre att njuta färre dagar och göra det all in, än att vara halvstressad hela tiden och sedan krascha. Vi mår alla bra på olika sätt.

Puss.

Själmatande i form av galet vacker solnedgång över Visby.