Jag har blivit moster!
I onsdags kväll kom han, via akut kejsarsnitt (allt gick bra egentligen, han försökte bara komma ut på ett extra bökigt sätt, med näsan först) på Umeå sjukhus klockan 18.22. Min lillasysters förstfödde son och min första systerson, lille Vilmer.
Han var ”3425 g och 50 cm kärlek ❤” som Anna skrev på Facebook.
Igår fick jag träffa honom för första gången. Han är perfekt.
Kolla liksom! Den lille överläppen. Den lille näsan. Den lille skrynklige handen.
Mormor Lotta var också med så klart. Hon tog honom direkt när vi kom, han var lite ynkig och hon fick honom lugn på en gång. Magisk är hon, mormor.
Sedan tog jag över och lämnade inte tillbaka honom på några timmar. Lade filten som mormor virkat över honom och han somnade som en stock. Mamma och Anna fixade i huset och jag låg på soffan med en sovande bebis på bröstet och det var helt helt magiskt.
De där små andetagen och de små fingrarna som skrapar lite på en. Min livmoder ajaj.
Sedan skulle det bytas blöja och det var inte populärt. Men då fick vi mysa med små bebistår en stund så vi var nöjda.
Tycker allt han är lite lik sin morfar.
Efter att han hade legat hos mig och grissovit ett par timmar la jag ner honom här en stund och han låg där i säkert 10 minuter innan han kopplade att han inte låg på någon och började gny igen.
Välkommen Vilmer. Jag är redan så himla kär i dig.
5 svar
Åh, stort grattis! Så mysigt! Syskonbarn är verkligen magiska små varelser. Min andra brorson, som jag dessutom fick äran att bli fadder för, kom till oss på midsommarafton förra året. Också under lite mer dramatiska former än önskat. Men vilken ära det är att få vara med på hans resa genom livet. Har inga egna barn så njuter till fullo av dessa små liv.
GRATTIS!!!
Grattis! Mosterskap är det bästa!