Det är fyra år sedan jag gjorde det sist men när jag läser inläggen från Johanna Kajsons julkalender 2017 så blir jag varm i kroppen. Så jag gick in och kollade om hon körde en julkalender i år och det gör hon! Så jag tänkte att jag hakar på så mycket eller så lite jag hinner och får feeling för.

Med början idag. Kändes nästan meant to be för frågan i dagens lucka är sjukt provocerande.

”Vad har du svårt att acceptera?”

Acceptans är något jag jobbar aktivt med hela tiden. När man landar i en situation man inte tycker om eller i ett faktum som skaver och i alla fall accepterar läget (man behöver inte gilla det) så blir situationen (tycker i alla fall jag) lättare att hantera.

Så vad har jag svårt att acceptera?

Min kropp. Det tar lite emot att skriva det eftersom jag jobbat så hårt så länge med att inte bara acceptera utan också älska min kropp. Och det gör jag. Men det är inte lätt. Inte alla dagar.

Vissa dagar önskar jag med hela min själ att jag såg annorlunda ut för att jag på något vis tror att livet hade varit lättare då? Vilket jag vet är bara hittepå. Självkänsla och självsäkerhet och självförtroende sitter i hjärnan, ingen annanstans.

Men ändå finns det där, lite latent. Den där känslan att vara utanför, annorlunda. Jag släpper inte upp den till ytan så ofta. Men du frågade ju, Johanna.

Det faktum att jag förmodligen aldrig kommer få bli mamma till ett biologiskt barn. Ni som hängt med ett tag vet ju att jag för några år sedan gav mig på äventyret att bli mamma på egen hand via assisterad befruktning (du kan läsa om det här).

Det blev inte så och eftersom jag snart är 42 och också varit singel sedan Gud vad barn så ser det mörkt ut för mig när det kommer till en eventuell avkomma. Satsar stenhårt på pälsbarn istället. Och att vara världens bästa moster till Vilmer.

Ondska, girighet och inhumana människor. Sådana som bara inte har samma ”sunda förnuft” som en själv. De är lite jobbiga att acceptera rent generellt måste jag erkänna.

– Detta är en del av Kajsons julkalender.