Lucka nummer 4: ” Vad har du svårt att acceptera?”

Lucka nummer 4: ” Vad har du svårt att acceptera?”

Det är fyra år sedan jag gjorde det sist men när jag läser inläggen från Johanna Kajsons julkalender 2017 så blir jag varm i kroppen. Så jag gick in och kollade om hon körde en julkalender i år och det gör hon! Så jag tänkte att jag hakar på så mycket eller så lite jag hinner och får feeling för.

Med början idag. Kändes nästan meant to be för frågan i dagens lucka är sjukt provocerande.

”Vad har du svårt att acceptera?”

Acceptans är något jag jobbar aktivt med hela tiden. När man landar i en situation man inte tycker om eller i ett faktum som skaver och i alla fall accepterar läget (man behöver inte gilla det) så blir situationen (tycker i alla fall jag) lättare att hantera.

Fair Play Active Wear

Så vad har jag svårt att acceptera?

Min kropp. Det tar lite emot att skriva det eftersom jag jobbat så hårt så länge med att inte bara acceptera utan också älska min kropp. Och det gör jag. Men det är inte lätt. Inte alla dagar.

Vissa dagar önskar jag med hela min själ att jag såg annorlunda ut för att jag på något vis tror att livet hade varit lättare då? Vilket jag vet är bara hittepå. Självkänsla och självsäkerhet och självförtroende sitter i hjärnan, ingen annanstans.

Men ändå finns det där, lite latent. Den där känslan att vara utanför, annorlunda. Jag släpper inte upp den till ytan så ofta. Men du frågade ju, Johanna.

Det faktum att jag förmodligen aldrig kommer få bli mamma till ett biologiskt barn. Ni som hängt med ett tag vet ju att jag för några år sedan gav mig på äventyret att bli mamma på egen hand via assisterad befruktning (du kan läsa om det här).

Det blev inte så och eftersom jag snart är 42 och också varit singel sedan Gud vad barn så ser det mörkt ut för mig när det kommer till en eventuell avkomma. Satsar stenhårt på pälsbarn istället. Och att vara världens bästa moster till Vilmer.

Ondska, girighet och inhumana människor. Sådana som bara inte har samma ”sunda förnuft” som en själv. De är lite jobbiga att acceptera rent generellt måste jag erkänna.

Detta är en del av Kajsons julkalender.

Ett svar

  1. hej, jag känner precis likadan som du angående kroppen. jag kan inte acceptera den, helt sjukt egentligen, eftersom jag inte sjuk och har en fungerade kropp (för det mesta iallafall), men jag är inte särskild vacker 🙁

    sen har jag svårt att acceptera att jag tydligen måste leva livet helt ensam. ingen familj, inga vänner. jag försöker gång på gång att kommer i närmare kontakt med folk men de är aldrig intresserad. och jag är en vanlig, genomsnitlig människa som har många intressen och är inte alls ’boring’.
    jag hade vänner för 30 år sen, men efter narcisstisk misbruk av min ex i flera decennier har jag alla vänner förlorat, eller rättare sagt, de var tydligen aldrig vänner. nu är jag ensamstående kvinna 50+, inga barn, ingen partner, inga vänner – det är klart att folk tycker att det är säkert nåt konstigt med mig och håller sig ifrån mig…
    ursäkta, ville inte spammar här….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Du kanske också är sugen på att läsa:

Be inte om ursäkt för att du säljer

”Du skickar ALDELES för många mejl! Det känns spammigt och oseriöst! Det är för mycket! Jag VAR intresserad men känner nu att det nog inte

Förordet till midsommar

Hej kompisar! Nu är jag tillbaka i Kvaved igen efter midsommar nere i Skule. Och vilken fin helg vi har haft! Jag tycker vi tittar

VLOG: Nu flyttar jag!

Vlog: Nu flyttar jag!

Här kommer nu min första flyttvlog! I den här vloggen får du följa med när jag besiktar mitt nya hus, skriver kontrakt samt packar ur

Nyårsvlogg 2020

Jag sa adjö och farväl till 2020 hemma i mitt hus i Eldsmark med mamma, lillebror och bästis Jenny. Senare på kvällen kom också min