Jag känner att jag sitter fast. I mitt liv. Tiden för fest, ytligheter och one-night-stands är förbi, jag finner ingen som helst tillfredsställelse i det längre. Det var kul ett tag, att leva ut en ungdom som jag missade någonstans där i förbifarten. Men nu får det bara mig att känna mig.. fördummad. Nästa fas i mitt liv har jag inte hittat än. Jag vet inte när den tänker börja eller hur jag ska hitta den, men jag känner att jag bara väntar och det där rödljuset slår aldrig om till grönt. Jag behöver intellektuell stimulans, jag behöver få känna mig levande.

Jag tror att jag känner mig som mest levande när jag utsätter mig för saker som jag inte tror att jag ska klara av. Som när jag höll en boaorm runt halsen trots ormskräck, tar dramalektioner trots prestationsångest och kopplar på logiken istället för att bryta ihop när jag tror att jag ska dö. Härnäst står flyglektioner, alternativt fallskärmshopp, trots höjdskräck.

Detta är kickar som kommer då och då, men däremellan känner mig mest bara likgiltig. Som att jag inte lever mitt liv, jag bara existerar. Jag går till jobbet, jag äter maten, jag tränar passen, men that's it. Jag kan inte se mig själv utifrån. De få gånger jag lyckas med det, lyckas titta på vad jag faktiskt har och gör med mitt liv, så känner jag mig ibland faktiskt harmonisk. Men de stunderna är få, och jag får kämpa för att faktiskt ta in dem och uppskatta dem.

Så hur gör man? Hur lär man sig att ta in det? Att känna att man lever – hela tiden? Inte bara när man mest bara är skitskraj eller jätteledsen eller överlycklig. Utan hela tiden. Hur är man lycklig i sig själv? Med sig själv.

6 svar

  1. Önskar att jag hade ngt bra tips… Lider av liknande problem. Det är svårt att leva i stunden och njuta av saker som är bra just nu.. Jag befinner mig ofta i ”då och sedan” istället för i ”nu” om du fattar…

  2. Men. Så tänkte jag innan. Men igen. Så backade jag. Valde bort saker jag inte gillade att göra, gjorde saker jag gillade att göra, sedan la jag in en del träning, fokuserade på riklig kost och tro det eller ej, jag mår såååå mycket bättre! Jag har backat och tagit tillbaka kontrollen över mitt liv, tror man behöver göra det ibland… (med dumpa honom boken i bakfickan…:-)

  3. Jag har egentligen ingen aning. Men jag kan ibland tänka att om man bara lever ett liv utan att ”planera” allt för mycket, så kan man blir mindre stressad. Det går ju inte alltid i livet att må bra och ha det bra. Vad som funkar på mig är att inte planera för mycket, och som SoFina skriver om: rensa upp lite runtomkring. Rensa bland kraven på en. Rensa bland vänner [ibland behövs faktiskt det]. Ibland är det underbaraste som finns att ligga en hel kväll framför dubbelavsnittet till Grey med en påse godis och ibland är det att göra något galet. Man kan aldrig tvinga fram eller planera lycka/harmoni. [utifrån mina tanker. eh. inte samma sak som att det är rätt för dig. Men tänker på dig kram!]

  4. TACK för era svar tjejer! 🙂

    JOSSAN:
    Känner igen problemet. Men alltså, jag kan uppskatta livet som det är här och nu, men jag finner ändå inte harmoni! Förstår du skillnaden?

    SOFINA:
    Haha! Det har blivit min bibel! Men hur menar du med att backa?

    VIVECA:
    Rensa.. jag trodde att jag hade gjort det.. men jag kanske ska sätta mig ned och göra en fysisk lista. Listor är bra när det blir snurrigt i huvudet!

  5. Backa för mig är: Du vet när allt bara snurrar på, man går till jobbet, har miljoner saker man ska, halv miljon saker man måste eller bör, fullt upp exakt hela tiden och man bara flyter med och inte tänker så mycket (händer iaf mig), så tänker jag NEJ och så backar jag. Är hemma, gör det absolut viktigaste som jobba, handlar men inte så mycket mer för att andas, backa från karusellen man åkt i och funderar på om det verkligen är så viktigt att vara i den karusellen, tar en liten paus.
    Själv har jag tagit tag i min kost och träning och jag mår jätte bra i min lilla paus från karusellen nu. Visst gör jag saker, går på fester, träffar folk men det är mer när jag vill, inte för att jag måste eller borde… Svårt att förklara men testa, det är ganska skönt….:-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

79. Om att tjäna pengar på sin passion med Angeliqa Mejstedt

Varmt välkommen till en specialsäsong av We Are Influencers! Nu sätter vi strålkastaren på microinfluencers – profiler som med en tydlig nisch och ett relaterbart liv har byggt en karriär i sociala medier utan enorma följarskaror.Angeliqa Mejstedt…

Snöskovandring upp på Skuleberget

Mitt ord för 2022 är ”utmana”. Och med två månader av året under bältet måste jag ändå säga att jag lever upp till ordet rätt