Något jag kan säga om mina dagar, och mitt humör, nuförtiden är ju i att det alla fall inte är tråkigt och förutsägbart. Nejdå, här får vi hela spektrat inklämt på ett par timmar, lite som PMS på speed eller sådana där Belgian Blue-piller.

Igår var en sådan dag. Den började alldeles lysande (förutom höstvädret dårå) med frukost med finaste Jenny som är i stan på jobb. Jag tog mig upp ur sängen och in till stan redan innan lunchtid vilket är lite av ett rekord för mig. Jag och Jenny åt bagels, pratade ikapp oss på livet och så kelade jag lite med Ove som prompt skulle till och bajsa när det var min tur att hålla honom.

Efter att ha pussat hela lilla familjen adjö så åkte jag till jobbet för att jobba eftermiddagstimmarna. Det gick jättebra fram till strax innan fredagsfikat då ångesten kom och nafsade lite på mig. Efter en halvtimme träffade skiten fläkten (som man säger) och jag låste in mig på toaletten och rev av en rejäl ångestattack. SMS:ade kollegan som, underbar som hon är, hämtade mina lugnande tabletter och låste in sig på toan med mig och försökte få mig att andas normalt och spolade mina händer i kallvatten för att kyla ned mig. Ringde Den Skäggige Mannen som kom och avlöste henne och tog hand om mig.

Sedan lagade densamme fine man mat till mig, bäddade ner mig i sin säng och tittade på skräpteve med mig och matade mig med glass och kramade en hel massa på mig. Den allra bästa ångesthanteringen, om jag får säga det själv.

Så lite så var min fredag. Från bra till dålig till himla fin och jättecute.