Kan vi inte vara nära, bara en minut?

Kan vi inte vara nära, bara en minut?

I torsdags tog jag Jenny under armen och åkte ut till Djurgården.

Vi skulle gå på Cirkus!

Det var nämligen dags för Veronica Maggio-spelning!

Det var helt vansinnigt bra och hela cirkus sjöng med i alla låtar.

Veronica är en av de där artisterna som får allt att se så enkelt ut. Plus galet sensuell.

Under ”Jag kommer” var hela stället på fötter och hoppade så jag trodde vi skulle rasa ned i källaren.

När det var dags för extranummer gjorde Petter ett gästspel. Himla häftigt. Men då hade jag lagt ned systemkameran så därför får ni bara en kass bild från iPhony.

Under ”Snälla bli min” blev jag lite gråtmild.

Har ni aldrig sett Maggio live så föreslår jag att ni passar på när hon spelar på Grönan den 23 september. Jag kommer garanterat vara där.

2 svar

  1. Hej,
    jag hittade hit för ett tag sedan (tror bestämt det var på en New York-sökning) och sedan dess hänger jag kvar. Du skriver så himla bra, och som du njuter av Stockholm. Love it! Hade jag haft ett par barn färre hade jag också gärna dansat hem vid 4-snåret en sommarnatt. Jo, det händer än kanske, men bara inte så ofta.

    Grymt snygga bilder på snygga Veronica förresten.
    Såg henne på Peace & Love i somras, enormt bra. Så jag gillar tipset om grönan, ska genast kolla barnvakt.. Tänk om jag kunde få skutta hem lite lagom berusad genom Stockholmsnatten då, det hoppas jag på. Trots att det då är september och inte alls lika magiskt.
    Well well. Det är ju en inställningsfråga.

    Sköt om dig!

    1. Va härligt att du gillar bloggen, tack så jättemycket för att du tog dig tid att kommentera! Jag är så himla glad att jag bor i Stockholm och har möjlighet att leva det liv jag lever, det behöver bara tweakas lite i kanterna. Då kanske vi ses på Grönan, hoppas du kommer iväg och får vara lite småfnissig. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Fler hål i örat!

Jag tog inte mina första hål i öronen förrän jag var över 20 år gammal. 21 tror jag till och med att jag var. Jag

Sorg i kycklingboet

Jag brukar ju ofta säga att glädje och sorg kan samexistera. Att man kan känna båda två samtidigt, inte sällan i samma stund. Mina första

Mål för entreprenören och lifvet 2019

Jag vet att du är mitt uppe i julstöket just nu men jag tänkte ändå börja lite smått med att blicka framåt, en sisådär åtta

Frostig skogspromenad

Minus sex grader ute och kallt som fan i köket. Jag lyckas göra upp eld i vedspisen vid första försöket och gör en triumferande spontandans