I torsdags fick jag hänga med de där bästabästa tjejerna. De där man känt i vad som känns som hela livet och de vet allt om en. De som gör att det faktiskt känns som att någon kan känna en utan och innan och älska en ändå, precis för den man är. 

På eftermiddagen åkte vi till SATS på Vasagatan och lyfte skrot och sedan hoppade vi i poolen och bubblade och överdoserade på tjejsnack. Sedan var det dags att åka till Söder och äta kräftor.

Jenny, som den bakdrottning hon är, bestämde sig för att ”slänga ihop” en pannacotta. Jag blir liksom andlös bara av ordet ”gelantinblad”.

Och så gjorde vi paj. Med typ en och en halv Västerbottenost.

Så här såg den ut när den åkte in i ugnen. Jag tror det var mest ost och kantareller. Inte alls fel.

Jenny i konstnärstagen med pannacottan och bebismagen. Och den alkoholfria ölen. En rätt stollig bild.

När allt var klart tog vi kräftorna och gick ut på bakgården.

Så här fint hade vi det. Lisa, jag, Jenny och Carin bakom kameran.

Jag var så hungrig att jag svor och gormade åt kräftorna medan jag försökte skala dem. Det är en mycket underlig ritual, det här med skaldjur. Jag åt i alla fall inte upp bajset den här gången.

Nomnomnom.

Jordgubbspannacotta à la Jenny Trollkarl. Två tummar upp för både efterrätt och sällskap.