Fnitter med sin bästa tjejkompis är det absolut bästa som finns. Soffis och jag tog igen den senaste veckans händelser – vilket den här veckan varit överdrivet mycket – och skrattade och hyllade och var bara så underbart glada över att vi båda verkar ha fått någon slags ordning på våra respektive kärleksliv. Det finns inget mer underbart än att glädjas för och med sina vänner.

Hon satt återigen och planerade sin illrosa, puffiga, tärneklänning som hon bestämt ska ha på sig på mitt och C's bröllop. Hur vi ska synka våra graviditeter och hur i hela friden hon ska övertala C att flytta till Stockholm.

Och Daniel hotade med kok stryk om jag sjabblar bort mig igen. Han sa det självklart med kärlek.. 😉

Jag älskar mina vänner. Tack för att ni ställer upp på mig i vått och torrt. Ni är underbara. Om jag bara är hälften så underbar mot er som ni är mot mig så är jag rätt bra jag med.. 😉 Älskar er!