Alla mina kläder är skrynkliga. Alla. Antingen för att de legat nedpackade i flyttlådor det senaste halvåret. Eller för att de konstant slitits ur och tryckts tillbaka i en resväska det senaste halvåret. Hur som helst så är de skrynkliga. Och det tråkigaste jag överhuvudtaget kan tänka mig är att stryka. Diska – inga problem. Städa – nödvändigt ont men jag gör det. Stryka – vilda häster kunde inte slita mig till strykbrädan. Men nu är det väl bara att bita i det sura äpplet, alternativt låtsas att skrynkel är det senaste modet från Prada eller annat valfritt modehus. Jobbigt bara att jag känner så mycket modemänniskor.

I övrigt så ser det ut som ett bombnedslag här hemma. Jag har ägnat dagen till att försöka packa upp och organisera i ordning min lägenhet igen. Problemet med detta är att nu tycker jag ju att jag har det perfekta läget att tänka om och flytta runt och göra snyggare. Vilket gör att processen tar ungefär tre gånger så lång tid. Dessutom verkar det som att jag har mindre plats nu än innan. Väldigt mystiskt.

Nu ska jag göra en sista kraftansträngning sedan ska jag börja piffa mig inför Carins födelsedagsfest ikväll. Vad jag ska ha på mig? Något skrynkligt troligtvis.