Här i La Linda-residenset är det numera så, att om du låter dekadensen flöda på lördagkvällen i form av popcorn och tiramisu-glass (Ben & Jerry, släng er i väggen), då får man lida efterföljande söndag. Som en baksmälla. Eller rak höger. Fast mer i form av mjölksyra.

En timmes rask promenad följdes av en ass-whooping av Jillian och sedan var mina ben färdiga att checka in. Resten av dagen har ägnats till lite frilansjobb, överdrivet kelande med katten och ett nästintill tvångsmässigt plöjande av Gilmore Girls. Ångesten blir starkare och starkare, snart är jag där, vid det oundvikliga slutet.

Till middagen vågade jag mig på ett nytt recept, pasta med fläskfilé, mozzarella, tomat och basilika, blev riktigt mumma. Jag är quite the daredevil. Och så har jag så smått börjat tänka budget inför New York. Jag ska vara glad om jag kommer undan med en hyra under $1500. För ett delat boende. Det här med drömmar är kostsamma historier.