Tillbaka i Sverige igen efter en av de underbaraste veckorna i mitt liv. Inte en tråkig dag och trots förkylning och ihållande regn de sista två dagarna så har humöret varit på topp.

I fredags fick jag äntligen träffa mina ”babies” från forumet. Vi träffades på kändisrestaurangen (inga kändisar i sikte dock) Balthazar i The Village klockan sex och efter att ha presenterat mig för Oliver, Rico, Val, Shona, Lisa, Nuno och Mark så intog vi en svindyr middag och minst lika dyra Flirtinis. På grund av mitt konstanta malande dock, hann alla äta upp och min mat bli kall innan jag kommit halvvägs igenom middagen. Nog visste jag att jag var bra på att snacka, men det verkar accellerara när jag blir nervös. Alla mina bebisar var underbara människor, jag hade jättekul! Jag fick också prova mitt första ostron av Shona. Rätt salt och slemmigt, konsistensen var ungefär som blöta, överstekta champinjoner. Sådääär gottit.

Efter middagen drog vi oss uptown till Times Square där vi hamnade på ett ”chophouse” (?!) som förmodligen hade det gräsligaste rödvin jag någonsin druckit. Vi pratade om våra städer, våra familjer och självklart, en hel massa Julia. Inte helt otippat kanske.

Folk droppade av eftersom och eftersom hugghuset stängde runt midnatt så gick jag, Hanna och Lisa vidare till O'Lanney's, ett irländskt ställe några kvarter längre bort där vi drack martini, whiskey och jag lekte ”Jag har aldrig” på ett övertjejigt vis fram till halv fyra på morgonen.

Lördagkvällen spenderades på Strip House vid Union Square där steken var svindyr och en ”side of fries” bestod av en mindre hink full med pommes. Och amerikanarna undrar varifrån fetman kommer. Jag lyckades bara skrapa på ytan på hinken innan jag var proppmätt.

Restaurangen var definitionen av porrigt. Röd inredning, väääldigt dimmad belysning och pinupbilder på väggarna. De hade dragit det här med porrbelysning till sin spets, man hade behövt blindskrift för att läsa menyn, så mörkt var det! Det kunder lika gärna varit en filial av den franska restaurangen Dans le Noir. Vi var inte överdrivet imponerade utan blev mest trötta av mörkret och bestämde oss för att vänta på Rico och Lisa, som skulle möta upp oss, på dinern bredvid. Efter att ha suttit där i ca tio minuter och slagit dank insåg vi att vi crashat en privat fest. Oh well, då kan jag kryssa det från listan över saker att göra i livet. Check!

Kvällen slutade tidigare än beräknat efter samtliga var som vandrande zombies efter en mycket händelserik dag. Vi svängde förbi Holiday Inn Express på 45th och sa hej då till Oliver innan vi delade en taxi med Rico och Lisa downtown och åkte hem och knöt oss.

Vår sista dag i New York inleddes med ett elakt spöregn. Vi trotsade dock vädergudarna och tog oss ned till Chinatown för lite sista-minuten shopping. Och, okej att vi varit med om konstiga butiktillhåll innan, men detta tog priset. Vi hakade självklart på första bästa lilla kina-kille som stod i gathörnet vid T-banan och proklamerade ”Loiis Vitoon, Chanel, Plllaada?” och väntade oss att ännu en gång bli nedslussad genom någon lönndörr till VäskParadiset. Denna gång bestod dock paradiset av en pytteliten Van med två pinnstolar innuti och tonvis med väskor. Vi fick vika oss dubbla för att ta oss in och den lille kinesen var helt stirrig. ”Hully, hully!”. Polisen hade tydligen genomfört razzior på löpande band veckan igenom.

En timme senare, två väskor, ett armband och ett par örhängen rikare begav vi oss till West Village för brunch på Pastis med Rico, Mark och Lisa. Pastis hade dock en väntetid på närmare en timme (enda stället jag inte hade bokat till) så vi drog oss istället till närliggande Sascha där jag för första gången fick prova äkta amerikanska blueberry pancakes med sirap. Jättegott men otroligt sött och mastigt!

Därefter följde ett känslosamt farväl av dessa underbara människor och så bar det av till flygplatsen för återtåg till Sverige.

För första gången någonsin när jag rest gick allt som smort! Inga problem med varken hotell, flyg eller bokningar. För första gången ville jag inte heller åka hem när det blev dags. Min kärlek till New York City har fördjupats ännu ett steg.