”Jag är en tönt!” skriker Molly i mikrofonen och fnissar.

”Vem vill inte gå ut på en scen i 90 minuter och låtsas vara Beyonce?”

Jag hör henne. Hade också velat lajva Beyonce men hade nog inte gjort det lika bra som Molly Sandén. För jävlar vad hon lyfte taket på Hägglunds Arena när hon intog scenen i torsdags som tredje stopp i hennes ”Dom ska veta” Arena Tour.

Jag kallar Molly numera för mitt ”pandemibokstöd”. Du förstår, jag såg henne live på konserthuset i Göteborg två dagar innan regeringen införde maxtaket på 500 personer i början av pandemin i mars 2020. Och så nu när vi (förhoppningsvis) är på andra sidan.

Den här gången hade jag hjärtan på skjortan och lite mer rosa hår och Molly hade ungefär 200% mer ös i showen.

Men innan vi börjar prata om showen behöver vi prata lite om Mollys uppvärmning – Daniela Rathana. Jävvvvlar vilken brud! Detta är ”Farsta glitter”-tjejen och hon kommer nog snart få sin egna Arena-turné. Hon visste hur man tog en scen!

Men sedan var det dags för Beyon… förlåt, Molly.

Man kan ju lugnt säga att hon nyttjat det faktum att det här var hennes första Arena-turné. Mer av allt alltså. Mer scen, mer ljus, mer bildskärmar, mer scenkläder. Eller, kanske mindre. 🤪

”Om jag vill leka Beyonce och låta halva röven hänga ut så tänker jag göra det!”

You go girl ville jag skrika och knäppa med fingrarna. Men istället sjöng jag mig bara hes och klappade tills jag nästan fick blåsor på händerna.

Jag kunde inte sluta tänka på konditionsträningen som hon (och varenda annan artist med samma energinivå på scenen) måste göra inför en sån här turné. Att ränna omkring och dansa och slänga med håret och leva rövare som hon gjorde är JOBBIGT. Och att dessutom sjunga samtidigt? Respect.

Och nånstans mitt i så vände jag på mig och där stod Molly mitt på golvet i ljudbåset i en rosa gräddbakelse och sjöng ”Rosa himmel” (så klart).

Men höjdpunkten var ändå ”Gabriellas sång”, då var gåshuden ett faktum. Blev dock liiiite sotis när jag såg att hon kvällen efter på konserten i Stockholm hade sjungit den tillsammans med Helen Sjöholm. Fast då hade jag gråtit floder så kanske lika bra.

Fördel med mindre stad/mindre arena: man kommer närmare artisten. Så pass nära att 2,5x zoom på iPhone ger sådana här bilder. 🥰

Sedan drog hon igång ”Noise Cancellation” (en av de bästa låtarna på nya skivan!) och så blev det dansfest mitt på golvet! Älskar artister som gör sånt här – även om Öviksborna var livrädda och hellre filmade än dansade.

Andra bra grejer under konserten:

• Hur de tekniskt jobbat in New Kid under ”Jag mår bra nu”. Så snyggt och väldigt mycket samtid.
• Scenkläderna!! Molly är inte pinnsmal och rockade alla typer av scenkläder inklusive glittriga cykelbyxor. Så liberating.
• Temposkiftena var helt effortless och vältajmade. Var aldrig nånsin uttråkad (det händer ibland faktiskt, till och med under Beyonce)
  
  

Under ”Husavik” åkte Molly ljuspanel.

Som extranummer körde hon ”Vi ska aldrig gå hem” (så klart) och ”Sand” (en av mina favoritlåtar) och gick ut i publiken och kramades. Åter igen – älskar när artisten interagerar med publiken.

All in all – skitnöjd, superkonsert och mitt sällskap såg också rätt nöjda åt efteråt. Fem av fem brödrostar!