Naken. Ofredad. Antastad. Och med ett litet, litet illamående som inte riktigt vill ge vika.
Jag har nu varit utan min iPhone i ganska precis 36 timmar och abstinensen börjar ta fram riktigt dåliga sidor i mig. Jag känner mig för det första helt senil utan min kalender. Jag vet inte var jag är utan Google Maps och FourSquare. Jag vet inte vad klockan är och jag är alltså tvungen att lyssna på FOLK på bussen utan musik i mina öron. Ja, jag lider av ett beroende. iPhoneknarket.
Men det värsta är att under hela 36 timmar kunde en komplett främling se rakt in i min själ. Hen kunde läsa mina SMS, mina DM, min mail, mina FB-meddelanden och se mina bilder. Och oavsett hur stor risken var att hen faktiskt hade intresse av mitt privatliv, snarare än att bara radera allt och kränga telefonen så fort som möjligt, så känns det ändå ruskigt obehagligt. Inte för att mina skelett i garderoben är av någon direkt omfattande mängd eller storlek, men ändå.
Nu har jag polisanmält stölden, fått telefonen helt spärrad och anmält förlusten till försäkringsbolaget. OCH beställt en sprillans ny iPhone 4S. Som enligt Apple kommer finnas i min hand redan i morgon. En aning imponerad av den hastigheten faktiskt.
Under tiden består min följeslagare av en Sony Ericsson från någonstans runt sekelskiftet. Alltså.. T9, hur funkar det egentligen?

Det är det senaste bland kidsen.



