Det kom lite mer snö igen. Men nu tror jag att vi kanske ändå hamnat i ”mud season”.
Jag har haft sådan fruktansvärd ångest de senaste veckorna. Vanligtvis så kickar ångesten upp några snäpp runt ägglossning och PMS men det här har varit mer än så. Det här har varit avgrund och avtrubbad och sover hela dagarna för att ingenting ger mig motivation och allt ger mig prestationsångest.
Därav också den totala tystnaden här på bloggen. Att skriva har varit helt omöjligt. Att ens sätta mig vid datorn har gett mig hjärtklappning och att öppna upp bloggen har varit stört omöjligt. Jag känner att jag ligger så efter med allt att allt blir övermäktigt.
Jag började träffa en ny coach/terapeut förra veckan. Vi sågs live när jag var i Stockholm och sedan dess har vi haft Skype-sessioner två gånger i veckan. Hon är fantastisk och trycker på knappar och gräver i skrymslen där jag inte varit och petat på länge. Men det har också varit skitjobbigt och från början hade vi dessutom en plan om att gå in aktivt på beteendeförändring, något som bara gav mig ännu mer prestationsångest.
Och inte nog med det. Jag hade också anmält mig till en ”livsstilsgrupp” via min hälsocentral. En grupp som tränar ihop två gånger i veckan och sedan ingår också föreläsningar kring beteendeförändring, kost, motion och the whole shabang.
Jag har redan varit MIA till drygt hälften av tillfällena. Ångesten ba NOPE.
Såhär. Att gå igenom någon slags relations-breakup-förvirringssituation, börja jobba med en ny terapeut, börja någon slags livsstilsprojekt och försöka jobba samtidigt med ett svinviktigt projekt som jag också låg efter med – inte en jättebra kombination.
Det är lätt att vara efterklok. Men nu har jag bloggat i alla fall, det måste vara ett positivt tecken?
4 svar
Oj oj, allt på samma gång låter det som! Var rädd om dig och (lättare sagt än gjort, jag vet) försök att vara snäll mot dig själv. ❤️ Starkt jobbat att ta tag i saker!
Hoppas du får en lugnare vecka med mindre ångest.
Ja, det var kanske inte jättesmart att slänga in allt samtidigt, men jag var ju så pepp! Man lär sig. ❤️
Jag känner igen mig så mycket i det där. Jag insåg nyligen att jag plötsligt hamnat mitt i mitt drömliv. Nytt jobb som ger mig en frihet jag aldrig kunnat drömma om + möjligheten att jobba med det jag brinner för. Men samtidigt: ansvar, känslan av otillräcklighet. Har känt mig rejält nere och ångestfylld de senaste dagarna. Konstigt egentligen, eftersom min vardag i skrivande stund är allt det jag drömt om i flera år. Så jag vågar hoppas att den här ångesten kommer att släppa taget snart. Att det BLIR bättre. För det blir det ju. För mig. Och för dig. KRAM Linda! <3
Det är inte alls konstigt! Att ha jobbat för något hårt och länge och helt plötsligt är man där. Man har allt man drömt om. och nu då? Inte allt konstigt att man känner sig otillräcklig och otacksam. Jag har gått igenom samma sak. Det ger med sig. Alla känslor är okej, tillåt dem komma – och gå. Kram!