Den kommer ur ingenstans. När man står i köket en solig första maj och fåglarna sjunger genom en öppen balkongdörr. Man häller upp frusna bär i en skål för att tillreda sig en frukostsmoothie och skär upp nybakat bröd. Och helt plötsligt är den över en. Ångestattacken. Och innan man vet ordet av ligger man i fosterställning på golvet och skakar av gråt. Hyperventilerar och försöker få luft. Kroppen lyder inte på något sätt utan ömsom spasmar och ömsom är spänd som en pilbåge. Fingernaglarna klöser på bröstkorgen som för att öppna den för att ge luft till de kvävda lungorna.
Den går i vågor. Ena stunden är den hetsig och galet intensiv och nästa stund sitter man vaggandes fram och tillbaka på köksgolvet med tårarna stilla rinnandes nedför kinderna. Och helt plötsligt får den ny kraft och greppar tag i en igen.
Det finns inget läskigare än när ens kropp gör uppror mot en. När den agerar från impulser och signaler som jag inte medvetet instruerat om. När man helt tappar kontrollen. Tankarna som går genom huvudet under en ångestattack är inget som liknar vad jag tänker när jag gråter “vanligt” och är “vanligt” ledsen. Under en ångestattack rusar hjärnan men den tanke som finns där hela tiden är “vad i helvete är det som händer och varför kan jag inte stoppa det? Kontrollera det?”.
Idag höll den i sig i 20 minuter innan jag blev ärligt rädd för mig själv för att jag utan förvarning och helt omedvetet slog mig själv och var nära att klösa mig själv i ansiktet. Då kravlade jag på alla fyra till handväskan och fiskade fram mina lugnande tabletter. 15 minuter senare ligger jag i soffan, stirrar i taket och känner hur musklerna sakta men säkert börjar slappna av igen.
Jag en halvtimme efter.
8 svar
Jag kan inte säga att jag förstår vad du känner för jag tror ingen vet exakt hur det är för någon annan men jag vet hur det är att inte må bra. Jag hoppas innerligt att det vänder för dig snart och att du börjar må bättre, du kommer ta dig igenom detta, det vet jag! Jag säger som Connor sa åt mig när jag mådde dåligt,”Stay strong, life is a battle we have to fight!”
Många kramar från norr!
Tack kära du. Jag hoppas att du mår bättre och börjar hitta din väg i världen. Du vet att du alltid är välkommen hit, när du vill. Kram!
Kramar i massor <3
Tack, kram! <3
Fyfan vilken jävla mardröm! Hej, jag är helt ny på din blogg och nu har jag inte hunnit läsa igenom mycket för att se om det här är något du lever med eller som är rätt nytt. Går du i terapi?
Jag har levt med ångest (eller lever? vet inte riktigt) men efter 1.5år i terapi kan min hjärna och i och med det min kropp slappna av. Och inte oroa sig för att må dåligt nästa dag. Det sitter nog mycket i det, panikångesten, att själva oron nästan kan utlösa den.
Hur som helst: En stor jävla kram. Jag ryser när jag läser och jag känner igen mig i det du skriver om att inte ha kontroll över kroppen. Jag är en hel människa, vad fan tar det åt delar av mig liksom?
Åh, starkt att våga skriva om. Kram!
Hej Jennie och välkommen hit! Jag önskar att jag hade haft en muntrare tid i mitt liv att dela med mig men just nu är det tyvärr inte så glatt.
Jag var utbränd och deprimerad för 6-7 år sedan och detta är ett återfall. Jag ska börja i terapi om 1,5 vecka. Jag vet ju att det går att ta sig igenom det och må bra igen, jag behöver bara en redig påminnelse om hur jag ska använda verktygen. Men just nu sitter mycket i oron för ångesten, det blir en ond cirkel.
Tack för att du tar dig tid och skriver, det betyder jättemycket. Kram!
Linda, this too shall past. Ta mitt ord, jag är övertygad om att du kommer gå stärkt ur detta djävliga. Styrkekramar och fina toner.
http://open.spotify.com/track/6aO5RbyzEciON5WY0rmCWt
Jag hoppas innerligt att du har rätt. Tack för låten, stjärnmärkt nu. 🙂 Kram!