Sitter i mitt nattsuddande och filar på en sån där text som river lite i själen. En sån där som man måste skriva lite på och återkomma och kika på igen och sedan får man se om den ens kommer att få se dagens ljus.

Det har hänt så mycket på sista tiden, sådant som jag fortfarande inte märkt upp med rosa och gula post-its och sorterat in i fack och därför inte riktigt kan skriva om här. Det är en sån där period då man lär känna sig själv en hel massa och därför är förvirrad mest hela tiden.

Jag önskar att jag kunde se mig själv som andra ser mig. Att slippa vara inne i mitt huvud en liten stund och vara någon annanstans där jag inte analyserar sönder allt. Där jag ger mig själv en liten break. Som när man tittar sig i spegeln och slappnar av ögonen lite så att man ser helheten och inte alla små detaljer som är fel. Då skulle jag nog tycka lite mer om mitt liv. För det är ganska fabulous egentligen. Om man bara slappnar av ögonen lite.