Om svärdet i stenen och en sanning som inte var sann

Om svärdet i stenen och en sanning som inte var sann

Jag har haft en sanning inpräntad i mig själv sedan jag var liten. En kompromisslös sanning som bara var där, etsad i sten. Inget jag tänkte på, inget jag direkt reflekterade över, det var bara ”så det var”. Som svärdet i stenen. Orubbligt.

Om jag skulle försöka formulera den sanningen (som snarare är en känsla) skulle den låta ungefär så här:

”Alla män som någonsin dissat mig (på krogen, swipeat vänster på tinder, inte velat gå på en andra dejt) har gjort det för att jag är tjock – och därmed, inte attraktiv.”

Var sanningen kommer ifrån kan man diskutera långt och länge. Samhället, så klart. Samhällsideal som hela tiden berättar hur man ska se ut för att vara ”värd” och knullbar. Men också från mobbare i skolan och till och med min egen familj (så klart med goda intentioner men likväl). Överallt fick jag veta att tjock är likamed ful, äcklig, lat och ovärd.

Den här sanningen har brutit sönder mig och lagt grunden för så mycket sorg genom åren.

För ungefär sju år sedan började jag ett enormt arbete med mig själv och min självkänsla kring min kropp. Jag började kalla mig själv plus size, jag började shoppa plus size (något som HELT ändrade min relation till min kropp) och jag började följa andra kvinnor med större kroppshydda i sociala medier.

Jag övade. Kämpade mot min hjärna och alla jävla normer och landade någonstans i kärlek för min kropp. Respekt för den. I att ingen skulle få ha en åsikt om hur jag borde se ut, vad jag skulle ha på mig eller hur mycket jag skulle visa upp min kropp på internet. Jag tog tillbaka makten över min kropp.

Förutom på en plats.

När det gäller relationer till män. Där låg självhatet och känslan av att vara otillräcklig och inte ”duga” fortfarande som en blöt filt över mig och jag kunde inte hitta ut hur jag än gjorde.

Jag har gått i terapi i många år av många olika anledningar. Och de senaste 18 månaderna (ungefär) har stor del av arbetet legat på min relation till män och till min kropp. Hur mitt värde nånstans har grusats ner eftersom jag inte känt att min kropp varit värd kärlek. Av män.

Jag skakar på huvudet när jag skriver detta för intellektuellt låter det ju helt befängt. Hur kan man ha en kärleksfull relation till sin kropp när det gäller att lägga upp baddräktsbilder på Instagram men inte att lägga upp dem på Tinder – eller ens våga gå på en dejt?

Det är där min svärdet-i-sten-sanning kommer in.

Jag vet egentligen, med en intellektuell ingångsvinkel, att det omöjligt kan vara sant att alla män som någonsin dissat mig gjort det för att jag är tjock. Det är alldeles för generaliserande. Men för mig i min kärna var det sant.

Och hur ändrar man något som man vet inte stämmer men som man bara inte kan översätta till att det känns så?

Den senaste månaden har varit som en virvelvind i just den här delen av min personliga utveckling. Jag ska inte gå in på detaljer men som av en händelse fick jag möjlighet att ställa frågan till en av personerna som ”dissat” mig.

”Anledningen till att du inte ville vara med mig, vad det för att jag är tjock?”

Och han svarade blankt nej. Han hann knappt andas. Och jag litar på honom. För jag vet att han inte skulle ljuga för mig, även om det sårar.

Och där nånstans hände det. Jag kunde ana en liten liten mikrorörelse i svärdet. Det satt inte fast längre. Det gick att rucka på.

Det här är väl ungefär en månad sedan. Inte fullt. Och sedan dess har så mycket trillat på plats. Främst när det kommer till mitt eget värde i relationer. Till mina behov. Vad jag vill och vad jag behöver.

Jag tänker tillbaka, bara ett år, och ser alla delar av mig själv som jag kompromissade bort. Hur mycket jag anpassade mig till mäns behov, nycker och rädslor. Och därmed gjorde avkall på alla mina egna behov. Och därmed också så ofta föll offer för att jaga bekräftelse i de allra minsta beståndsdelar.

Men eftersom den bekräftelsen inte fyllde ens en promille av de faktiska behov jag hade (respekt, trygghet, rak kommunikation till exempel) så var jag konstant på jakt efter ny. Något som bara grävde mig ett djupare hål med känslor av otillräcklighet och att jag bara inte var värd att varken älska eller respektera.

Och universum är på plats direkt och bekräftar att jag är på rätt väg. Med både belöningar och utmaningar. Och jag ser dem. Och tar emot dem. Och det är så JÄVLA häftigt att vara här. Att vara medveten. Att uppskatta och säga nej. Att veta vad jag egentligen förtjänar och kräva det.

Svärdet är inte loss än. Jag är inte klar. Men jag har satts i brand. Hoppet brinner. Att en dag kommer jag kunna dra ut svärdet. En dag kommer sanningen inte vara sann i hela mig och jag kommer få vad jag förtjänar. På riktigt.

5 svar

  1. Linda, vilken otroligt bra text. Jag känner igen mig så mycket i den. Så mycket som ligger inbäddat i detta med att vara tjock. Varje aspekt i livet där tvivel uppstår relateras till det. Och egentligen är det så betydelselöst. Tack för att du skrev detta!

  2. Så fint skrivet! Mycket värdefullt att gå i terapi och våga ställa sig de rätta frågorna- har länge också haft En fix idé/ min svärdet-i-stenen-sanning som hindrade mig från att skapa meningsfulla relationer med män. Men terapi säger jag bara, tackar alla gudar för det! Grattis och fortsätt gräva- enda vägen är framåt 🙂

  3. Fint att du delar med dig så generöst! Jag tror det gör stor skillnad för många att höra hur andra kämpar med sin självbild, oavsett vilka fel och brister man hittar hos just sig själv… Tänk om vi hade lite lättare till självkärlek, då skulle mycket vara annorlunda på vår jord <3
    Jag tänker att det kan göra stor skillnad att jobba med sin kroppskännedom, inte bara sitt tankesätt. Är du nyfiken finns inspiration på https://www.youtube.com/channel/UCuCndp9oJCK8raL7h021Wdg

    Allt gott!
    /Pernilla

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Vloggvecka Dag 3: Håller utbildning i sociala medier!

Vloggveckans tredje dag och denna onsdag stod heldagsutbildning i personligt varumärke för deltagarna i projektet Expression Design på schemat! Samt – somnade ifrån hela vloggeriet

Vlogg: en helt vanlig vlogg

En helt vanlig vlogg från några vanliga dagar i livet. Jag går till optikern och upptäcker att jag har ett äggformat öga, kör en klassisk

Första kyssen och en månad i Rom?

Reklamsamarbete med EF Jag var nyss fyllda 15 när en pojke kysste mig första gången. Jag hade sneda tänder (min tandställning kom på plats ett