I början av mars, innan Covid-19 kom och vände hela världen upp och ner, åkte jag från Göteborg mot Stockholm och hoppade av i Herrljunga. Där hälsade en sprudlande men lite försiktig (och längre än jag trodde) Johanna mig välkommen.

Vi satte oss i hennes bil och åkte en halvtimme rakt ut på den västgötska vischan till hennes drömhus i ”Brrrödddarp” (som egentligen stavas Broddarp). Och jösses vilken idyll. Vilken dröm. Vilken människa.

Jag skulle hälsa på Johanna i ganska precis fem timmar och eftersom vi aldrig träffats förut så visste jag inte riktigt hur det skulle vara. Kanske skulle det bli tryckt, lite obekvämt?

Men alltså, jag hann inte ens tänka tanken. SWOOSH sa det bara och plötsligt var det dags att åka till stationen och vi hade inte ens hunnit äta lunch!

Men vi hann äta semla. Prata hätskt om influencerbranschen och odling, starta igång Johannas maillista och skratta brallorna av oss när vi insåg att vi har samma snuskiga humor.

Och så hann vi podda. Vilket någonstans var hela poängen med (eller i alla fall ursäkten till) besöket. Det är kanske ett av de bästa avsnitt jag gjort. Och som så många andra av mina poddavsnitt (en sådan YNNEST), en början på vad jag tror kan bli en väldigt fin vänskap.