Sist jag pratade med henne stod vi och skrek åt varandra på Rådhusets uteservering förra sommaren. Min rygg är fortfarande alldeles ihålig efter alla knivar hon stack i den.
När jag loggar in på Fejjan ikväll så har jag fått ett meddelande från henne:
”*vinkar lite*
hoppas du har det bra…
=)”
Bara sådär. Som att aldrig någonting hänt. Det var som att få en knytnäve i magen. Min första tanke var att skriva en lång harang för att försöka, ännu en gång, att få henne att förstå hur mycket hon förstörde. Men jag kommer nog aldrig att förstå varför hon gjorde som hon gjorde när hon berövade mig min pojkvän och min bästa vän i ett och samma ögonblick den där natten för ganska precis 1,5 år sedan. Så jag tänker inte ens försöka. Så istället för att riva upp ett sår som ännu inte är läkt så raderade jag meddelandet. Jag vill inte ha mer med henne att göra. Den sortens svek läker aldrig.
Jag anmälde mig precis till donationsregistret via igelkotten. Så att någon behövande kan få sin en njure eller kanske en halsmandel om man så skulle behöva när jag passerar till andra sidan. Det känns helt rätt, men samtidigt lite läskigt. Man vill ju som inte tänka på att man ska dö, och alla skriverier om när man räknas som död och att de måste hålla en vid liv genom respirator för att syresätta organen? Läskigt. Men jag känner mig ändå lite bra nu.
Jag lovar, jag ska inte bli en trist mat/vikt/träningsblogg. Jag måste bara få lite på pränt så jag får någon ordning. Hyffsat bra matdag idag faktiskt.
Frukost: Lättfil med vaniljsmak och lite müsli
Lunch: Tacosallad
Mellanmål: Honungsmelon
Middag: Skink- och zuchinipasta
Och ingenting efter det. Inget godis, inga popcorn, kakor, you name it. Bara MAT idag. Brabra. *klapp på axeln*
Och ett dansaerobics pass med. Nästan så jag måste bli lite mallig. 😀
Nu har jag riktig matångest. Vad jag än äter och hur jag än gör så känns det som att jag gör fel. GI kommer jag aldrig klara och Viktklubb har jag försökt med ett bra tag men jag får det inte att fungera. Att lägga in alla dessa förbannade produkter tar ju en mindre evighet! För att inte tala om det konstanta vägandet och mätandet. Och höfta kan man ju inte göra för det kommer man ju ingen vart med.
Nu vill jag bara gråta.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer