Idag är jag sjukt trött. Kan knappt hålla upp ögonlocken och skulle lätt kunna lägga mig under skrivbordet och ta en liten tupplur.
Förstår inte alls varför, jag var i säng i hyffsad tid igår. Det blev ingen utgång efteråt utan t-bana direkt hem till sängen efter lite reflektioner av konserten.
Packa upp varor, lägga in i webbshoppen, skicka ut nyhetsbrev och göra skyltar till butikerna. Idag går det på tomgång verkligen. Hade tänkt träna efter jobbet men risken finns att jag somnar. Får hålla mig borta från Pilates och Yoga ikväll tror jag.
Aldrig har jag sett en människa som kan vara docksöt, asball, grabbig, glammig och samtidigt dansa som en trasdocka. Och detta med de snyggaste ben jag någonsin sett. Gwen Stefani är fascinerande.
Trots att starten var riktigt seg och inte riktigt kom igång förrän ungefär runt sjunde låten då hon blåste på med ”Wind it up” och ”Hollaback girl”, så känns slutresultatet riktigt tillfredsställande. Och extranumret ”What you waiting for” är ju näst intill euforiskt.
Men det häftigaste av allt, något jag aldrig sett en artist göra på en sådan här stor arena, som tar publikkontakt till en ny nivå, är vad Gwen gör i den sista akten av showen, i samband med låten ”Cool”. Hon delar publikhavet på golvet i mitten, som Moses delade Röda Havet, och rusar sedan förbi alla människor, förbi ljud- och mixerbåsen och helt plötsligt står hon i stort sett alldeles ensam längst bak på golvet där hon väntar in sina fyra livvakter som småstirrigt löper efter henne.
Sedan fortsätter hon att klättra runt bland publiken i de olika sektioner, klättrar på räckena och står vid ett tillfälle inte mer än 5 meter ifrån mig (som ni kan se i videon ovan). Smått surrealistiskt och sjukt häftigt gjort av henne. En sådan sak måste verkligen vara säkerhetsavdelningens mardröm, för man kan väl inte påstå att de hade järnkoll på alla händer som sträcktes mot henne. Någon blev tydligen lite för entusiastisk i sitt möte med idolen och Gwen utbröt ”Don't untie my shoe, then I'll have to kick you!”.
Jag vill också vara lika cool som Gwen. Tyvärr passar jag inte alls i rött läppstift.
Nedervåningen i vårt kontorshus luktar bajs. Så länge jag kan minnas (eller de 3,5 månader jag jobbat här) har det alltid luktat öppen spis där nere, som när man eldat ved eller första-maj-grillat eller allmänt små-pyromanat.
Men sedan bajsmannen var här förra veckan med sin bajsbil och tömde den överfulla, tampong-igenkloggade (han kände att han var tvungen att delge den detaljerade informationen) bajstanken så stinker det bajs i hela huset. (Visste ni förresten att det tydligen finns en stor bajstank i anslutning till skärgårdshus? Nästan lika coolt som en pool.) Men mest nedervåningen. Ironiskt nog är dessutom denna ödor lokaliserad till tvättstugan.
*konstpaus för eftertanke*
På den positiva sidan kan man ju alltid dra sig till tvättstugan om man känner sig lite pruttig. Det blir liksom ändå ingen skillnad.
Jag vill minnas att den här bloggen en gång i tiden var rolig. Innan jag blev helt psykotisk och besatt av det motsatta könets inverkan på mig så var jag rätt skojsig. Hysteriskt skrattinbjudande till och med, på en bra dag.
Jag kom ihåg det när jag läste ikapp hos Miss K, som bara är hysteriskt rolig hela tiden.
Jag tror jag vill vara rolig igen. Det var som mycket.. roligare.
Okej. Seriöst. Jag måste sluta upp med hela den här gråtmilda skiten. Jag kollade igenom de senaste veckornas inlägg och det är bara från en enda kategori. Vad hände med mig? Jag är väl en hyffsat smart, charmig och rolig prick? Till och med småsöt ibland? Jag ska väl inte behöva hänga upp hela min existens på en killes vara eller icke vara. Hur mysigt det än är med en kramkamrat. Jag blir så less på mig själv att jag bara vill kräkas och dö samtidigt.
Nä, nu får det fan vara slut på dumheterna. Istället för att vara ett litet offer under det svagare könet så kanske själv jag ska börja bestämma över min egen lycka? Själv börja ansvara för min egen utveckling och dyrbara tid.
Gaal Powwaa!
(Känner mig lite som Charlotte när hon stormar ut från Trey med mascara över hela ansiktet. ”I'm tired of being married to your penis!!”)
Nu ska jag knapra klart på mina eftermiddagsmorötter och sedan blir det träning i Sickla. Och sedan ska jag begrava näsan i Cosmos ”6 sätt att boosta din självkänsla nya tankar på NOLLTID!” (ey, det kan ju inte skada!).
Snygg, smal och med en sprudlande självkänsla på en eftermiddag? Taget!
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer