The Aftermath

Det är nu jag borde sitta här och vara helt lyrisk och snacka om hur spännande premiären var och hur många kändisar jag såg. Istället sitter jag bara och tänker på C. Lägligt nog spelas ”A life without you” på Itunes här på Dannes laptop. Hela mitt väsen bara skriker efter honom, min kropp gör fysiskt ont av saknad. Jag önskar jag kunde ringa honom och berätta om min kväll, dela med mig om hur roligt jag haft. Men babysteps. Luft är bra.

Samtidigt har jag två killar som vill träffa mig och kallar mig ”underbar”. Jag borde känna mig glad, smickrad, kanske till och med lite pirrig och förväntansfull. Men mitt hjärta bara längtar. Saknar. Det är bara inställt på en person. C.

Daniels dator gör en massa konstiga läten. Mac är konstigt. Jag saknar Kurt.

Nu ska jag krypa till kojs. Jag har haft jätteroligt ikväll, har så många blixtspots framför ögonen så jag knappt såg nått ett tag. Så nånstans borde jag dyka upp på bild. Bloggar mer om glammet senare när jag har bilder att visa och mindre ont i huvvet.

Sov gott babies!