Mingel med Miljonärerna

I ännu ett desperat försök att höja temperaturen från likstelt till åtminstone pissljummet i den här dödligt deprimerande bloggen så ska jag ge en liten re-cap från festligheterna i torsdags.

Jag dök upp i huvudstaden runt lunchtid och efter att ha låst in det enda bagaget jag hade, min ryggsäck (jag har lärt mig!), på centralen så drog jag mig ut mot Liljeholmen för att möta upp Lena för lunch. Jag upptäckte för sent att Lenas telefonnummer huserade som gisslan i den telefon jag tappade i Göteborg för några veckor sedan och kunde därför inte få tag på henne för att meddela att jag var där. Senare visade sig att hon legat hemma och hulkat över toaletten hela dagen tack vare lilla bebisen i magen.

No harm done. Istället drog jag iväg till Stureplan och mötte upp Daniel som klippte sig på Corinne & Friends. Först passade jag dock på att smita in på Zara i Sturegallerian där jag blev en glittrig miniklänning rikare.

Efter en middag på fd Ragnar's på söder med Daniel i samband med väldigt hastigt intag av en flaska vin, så rumlade vi fnittrande tillbaka till hans lägenhet och jag la all min koncentration på att inte sticka eyelinern i ögat när jag skulle sminka mig.

En timme senare stod vi på röda mattan, smilade för en sisådär 8-10 fotografer, svarade ”Nej vi är bara vänner” på frågan ”Är ni tillsammans?” ungefär lika många gånger (hur TV4 lyckades misstolka det vet jag icke) och sedan ilade vi in i salongen lagom till att Tina Leijonberg kollapsade. Regissören stod framme på scenen och presenterade filmen och helt plötsligt skriker någon ”Finns det någon läkare här?!” och folk börjar klättra över stolsraderna för att hjälpa henne. Lite läskigt var det. Efter 20 minuter hade ambulansen hämtat henne och filmen kunde börja. Helt okej rulle, jag skrattade högt några gånger. Loa Falkman var klart bäst vilket jag fick nöjet att säga till honom på efterfesten, han var en rolig prick!

I övrigt var det rejält med celebrityspotting med allt från Magnus Carlsson och Sanna Bråding till Suzanne Reuter och Unni Drougge. Och kändisar är snåla. Så fort gratisspriten var slut så dog festen ut. Intressant observation.

Tillbaka till ruta ett.

Kom precis hem efter min första praktikdag på skolan. Och jag har mer ångest än någonsin. Inte ens en hel arbetsdag behövdes det för att få mig att bli panikslagen och känna att jag är helt ute och cyklar.

De som sa att jag inte var född till lärare hade nog rätt. Tillbaks till ruta ett.

Tystnaden lägger sig

Förbannade jävla skitkommentarer. Nåt hände när jag bytte server för nu funkar det inte att kommentera. Eller rättare sagt så funkar inte permalänkarna. Nått med rättigheter. Nått som jag inte fattar. Nån som har Movable Type som kan upplysa mig? Nä, just ja. Det kan ni inte. För kommentarerna funkar inte!

Pratade precis med C i telefon. Han åker till Tyskland imorrn. Han mår skit. Och allt är mitt fel. Jag ska hålla mig borta. För när jag finns i närheten så påminner jag honom om allt skit som varit. Han är viktigare än vi. Är det kanske den sanna definitionen av kärlek? Att sätta honom före oss?

Update!
Nu funkar kommentarerna igen. Snälla kommentera, jag saknar er! 🙂

Inte så säker längre..

Jag börjar allvarligt få tvivel angående hela det här lärarplugget. Jag vet att man inte ska ropa hej innan man simmat över ån, eller hur den går, men ju mer jag pratar med folk desto mer tvivlar jag på att jag skulle klara av det.

För mig handlar det inte bara om vad jag tycker är kul, vad jag vill spendera min tid med. Det handlar nästan ännu mer om vad jag klarar av. Vad kroppen vill, då har inte huvudet så mycket att säga till om. Jag kanske helt enkelt ska nöja med med att sitta på ICA eller stå på McD resten av livet och sedan försöka ha en givande, men inte pressande, fritid. Ha ett jobb som man kan göra i sömnen, något som inte kräver något av mitt psyke eller mitt engagemang, utan bara ett sätt att betala hyran. Och sedan läsa, måla, designa och göra allt det där som gör att man växer som människa på fritiden.

Praktiken börjar imorrn. Känslorna är blandade. Jag ska verkligen ge det en ärlig chans, men jag är inte lika säker på att jag hittat hem längre.

En paus på Medis

Idag är det fruktansvärt hög luftfuktighet i Stockholm. Jag sitter på 7-Eleven på Medborgarplatsen och dödar lite tid medan jag väntar på att Daniel ska pumpa klart sina svällande muskler och joina mig för en välbehövd lunch. Jag har yrat omkring på Söder ett tag och dregglat över kalendrar och pärmar på Ordning och Reda. Jag har nog en liten böjelse för ordningsattiraljer.

Strax före sex bär det av hem till Borås igen och förhoppningsvis en sen fika/film med C. Han åker till Tyskland imorrn i tre veckor så Linda hoppas på att få lägga ögonen på den vackra mannen en gång till innan han åker.

Helgen här i huvudstaden har varit härlig. Övervägande vackert väder har vägt upp konstant skoskav och en ihållande baksmälla från fredagen som späddes på med lite mer alkoholintag på M's födelsedagsfest i lördags.

Lite shopping har det allt blivit med. Jag hittade en underbart mysig tröjklänning från Dorothy Perkins på Debenhams som fick följa med hem. I övrigt har det varit ovanligt lugnt på shoppingfronten.

Shit, mina moccastöclar tål verkligen inte det här skitvädret. Linda behöver en sån där moccaborste. För stövlar, inte kaffe.

Mer uförlig rapport följer ikväll, är smått distraherad av kanelbulledoften här. Ciao!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier