Träningsvärk, alkisbröl och lite saknad

Träningsvärk ja?! Verkligen överallt! Triceps, biceps, framsida lår, baksida lår, insida lår. För att inte snacka om bröstmucklerna. AAAJ! Behöver jag tillägga att jag bangade på combatpasset idag? Bodyjam på måndag, jag laddar inför det istället.

Att kunna sitta ute och äta klockan åtta den 21 september är inte fy skam. Växthuseffekten har bestämt sina ljusa sidor med. Jag mötte upp Urr-Urr på Brasseriet som tydligen blivit det nya alkishaket i stan tack vare sina dagliga After Work-priser. Inte så tilltalande att ha ett gäng medelålders karlar brölande bakom sig, över alldeles för många stora starka, innan klockan ens slagit nio. Men bra mat och trevligt sällskap dränkte brölet.

Idag saknar jag verkligen C. Tidigare hade jag en liten ångestkänsla när jag tänkte på honom på grund av all press jag kände att jag måste vara perfekt, vara den person som han förtjänade. Nu vill jag bara känna hans värme igen, hans trygghet. Nu vill jag bara hålla handen, sitta bredvid honom, bara vara i hans närhet. Bara stryka ett streck över allt och bara vara vi igen. Vi när vi var som lyckligast. Tiden läker, tiden helar. Tiden kommer föra oss samman igen.