Prime

051230-prime.jpg

Synopsis: Uma Thurman spelar en nyskild, 37-årig kvinna, Rafi, som träffar, 23-åriga Dave, spelad av Bryan Greenburg. De inleder ett förhållande, samtidigt som Rafi delar med sig alla intima detaljer om detsamma med sin terapeut – som visar sig vara Dave's mamma.

Det finns många saker jag stör mig på i den här filmen. Det första är titeln. Först förstod jag inte alls vad ”Prime” skulle stå för, men efter lite surfande fick jag förklarat för mig att det grundar sig på att huvudpersonerna är båda i sitt respektive sexuella esse, sitt ”Prime”, men också det att deras ålder, 37 respektive 23, är primärtal, prime numbers. I detta tycker jag mycket av själva kärlekshistorien går förlorat, och det känns mer som att man försökt bygga upp bilden av filmen som någon tonårs-sexjakt i stil med ”American Pie”, vilket jag inte uppfattar den som alls.

Forsätt läs min recension av ”Prime”!
(mer …)

Skönt när allt blir som vanligt igen

Geez va underbart det är att se alla bloggare komma tillbaka från sina juläventyr, bloggarna börjar fyllas med efter-jul-mys och roliga familjehistorier, och min kommentar-låda ekar inte längre! Att återgå till vardagen har sina ljuspunkter.

Noblesse Oblige!

Med lite hjälp av Hedgehog så tog jag ett sort kliv in i nostalgins dimma och tillbaka till någonstans i mitten på 1980-talet. Det var den tiden som jag utvecklade en av mina tidiga ungdomsförälskelser (tillsammans med Rick Astley och Brandon Walsh), Anthony Andrews. De flesta minns honom nog som hjälten i ”Ivanhoe” (gör ni inte det så spana på trean på nyårsdagen) medan jag fick upp ögonen för honom första gången i en TV-version av ”The Scarlet Pimpernel”, om den Röda Nejlikan som räddade aristokrater från giljotinen under Franska Revolutionen, där han spelade mot en väldigt ung och fager Jane Seymour (Dr Quinn, ni vet).

Hans Sir Percy var så stilig, sofistikerad och romantisk, allt det där som behövs för att få en sju-åring att falla handlöst. Och faller handlöst, det gör jag varje nyårsdag, varje gång han höjer på ögonbrynen sådär eftertänksamt och kysser den vackra möns hand. Behöver det tilläggas att jag slukade Harlequin Historisk böcker i mina tidiga tonår?

They seek him here. They seek him there. Those Frenchies seek him everywhere. Is he in Heaven? Or is he in Hell? That damned, elusive, pimpernel.

Alla vägar bär till Skövde

Nu är jag tillbaka på hemmaplan i Bårre igen! Inte mycket fick jag sova denna tågresan heller, och nu känns det lite som när man har åkt färja ett tag, världen gungar fortfarande. Jag som precis hade vant mig med för mycket blod i hjärnan när jag försöker sova.

Jag kom hem ca två timmar senare än vad jag hade beräknat, allt för att en kvinna fick en istapp i skallen utanför tåget i Skövde. Så där blev vi fast medan ambulansen försökte krångla sig upp till perrongen och ta med den stackars människan till sjukhuset. Hela äventyret tog en dryg timme vilket gjorde att jag missade mitt anslutningståg från Herrljunga till Borås. Men min ängel till sambo tog bilen och kom och hämtade mig i Alingsås istället, lovely. Fin stad, Alingsås.

Just nu känner mig helt snurrig i huvudet. Det är nog balansen som fortfarande är inställd på tåg-gung. Det och alldeles för mycket onyttig mat. Men nu är det slut på det! Eller.. nästa år iaf.

Svart eller beige??

Vad glad jag blev när jag fick vara med på Agnetas tågresa! Tack sötis!

Har upptäckt att väldigt många bloggerskor beställt H&M's cityshorts i svart. Jag valde den beiga versionen eftersom jag tänkte att svart nog blir varmt på sommaren, men nu känner jag att jag kommer se ut som en tysk turist i de beiga, och försändelsen är redan packad. What to do, what to do??

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier