Rätt plats vid rätt tid

Här är jag, på Londons tunnelbana, när jag och C♥ var där för ganska precis ett år sedan. Det kunde lika gärna varit jag.

Jag vet inte vad jag ska säga om dagens attack. Jag borde säga något i stil med att jag tänker på dem, att det är fruktansvärt och att svinen som gjorde det ska få betala. Och trots att allt det är sant, så känner jag mig rätt avtrubbad. Terror-attacker har blivit vardagsmat i världen, idag kom det bara lite närmare än vanligt. Så mycket död och våld varje dag, skulle man låta allt sjunka in så skulle man bli galen. Eller är man galen om man INTE låter det sjunka in?

Ska det hagla i juli?

Vet inte hur vi har gjort Moder Natur lack den här gången, men nånting är det uppenbarligen eftersom jag genomled en hagelskur, modell större, i eftermiddags. Hagelbollarna hade storleken av såna glaskulor man spelade med i mellanstadiet ni vet, och var förmodligen lika hårda. Jag vågade inte gå ut på balkongen i rädsla av att bli utknockad av vädrets makter. Och så åskade och blixtrade det självklart samtidigt.

Hoppfull som jag är så trodde jag att åskan skulle motverka lite av den här kvavheten och fuktigheten, men icke. Kläderna klibbar lika äckligt fortfarande.

Nu vankas det lasagne, tvätt och packning inför resan. Hur i hela friden ska jag kunna packa EN LITEN VÄSKA för en resa på två veckor?? Och jag fick tydligen inte ta med mig mer än två par skor?! Känner C♥ mig inte alls??