Om vi fokuserat på något annat än vårt fett hade vi kunnat förändra världen.

”Jag möter kvinnor som fatshameat sig själva typ hela livet och nu sitter på sängkanten med demens och vill åka till sjukhuset akut för att dom är tjocka. Eller när de är smala som stickor men inte vill äta pga rädsla för att bli tjock.”

Jag pratade på Instagram story imorse om fatshaming och fick bland annat detta som svar.

Vi måste prata om detta. Om samhällets skräck för fett. Att det verkar vara värre att bli tjock än att bli missbrukare eller få cancer. Att tre kilon ”för mycket” på vågen gör att allt fokus i livet går till att räkna kalorier och komma i en speciell klädstorlek. Istället för att fokusera på något som faktiskt spelar någon roll. Och bara köpa större byxor.

En tjock kropp som vinterbadar!

Smal = lycklig. Eller deprimerad?

Och innan du ens tänker tanken ”det handlar om hälsa”, låt mig stoppa dig där.

Tre kilo handlar inte om hälsa. Främlingars fettfobiska kommentarer under en Instagrambild handlar inte om hälsa. Det handlar om att människor är livrädda för att deras syn på världen – att det finaste du kan vara är smal – inte stämmer. Att tjockisar kan älska sig själva och rocka sina liv och du som kämpat mot vågen hela ditt liv inte har någonting to show for. Förutom ett ”perfekt” BMI. Och på köpet en sopig mental hälsa.

För det pratar vi inte om. Att jakten på den ”perfekta” kroppen och ”toppform” väldigt ofta betyder att den mentala hälsan tar stryk. Ätstörningar. Dysmorfofobi. Självhat. Depression och självskadebeteende.

På jakt efter vad? En bild av att en smal person är en lycklig person?

Låt mig punktera den ballongen på en gång. Att vara smal och att vara lycklig har noll med varandra att göra.

Att vara lycklig handlar om att våga använda den kroppen man har. Att låta den synas och bada och springa och ha sex och göra sånt den mår bra av. Ingen blir lycklig av självhat.

En tjock, lycklig kropp som inte tänker gömma sig i vassen.

Vad det handlar om? Makt och pengar.

Och låt mig nu sticka ut hakan och berätta vad detta handlar om i slutändan.

Makt och pengar. Och patriarkatet.

Skönhetsideal är en industri. En kassako. För om du inte ser ut som idealet kräver (och ja, det är ett krav av samhället att se ut på ett visst sätt för att få vara med ”med”, tro inget annat) så kommer du att ta till pengar och energi för att ta dig dit. Medvetet eller omedvetet.

Och vem tjänar pengar på att du mår dåligt över din kropp och därför tar till diverse dieter, piller och tjänster för att bli smal och därmed lycklig? Samhället. Patriarkatet.

Detta är till syvende och sist ett sätt att kontrollera massan. Främst den kvinnliga massan. Det finns ju en anledning till att smink marknadsförs i stort sett uteslutande mot kvinnor och en tjock man har ”pondus” medan en tjock kvinna har ”let herself go” och ingen vill ligga med henne.

Tänk så här: all den tid som du lagt i ditt liv på att vara missnöjd med ditt utseende och försöka förändra det, hur mycket pengar har du lagt på det? Och vad hade du kunnat göra med den tiden och de pengarna istället?

Förmodligen förändra världen.

Så snälla. Börja förändra världen istället. Börja fokusera på något som spelar någon roll. Och börja med dina barn. Visa dem att du älskar din kropp istället för att stå framför spegeln och klämma på din mage eller klaga på dina ”äckliga” lår. Barn hör sånt. Det är så de lär sig att de inte duger.

Men de hör också när du kallar dina celluliter för ”smilgropar” och att du älskar din mjuka mage. Låt oss uppfostra en generation tjejer som förändrar världen. Inte en generation som inte ser längre än sin egen dubbelhaka.

Och snälla du. För allt i världen. Bli inte den dementa kvinnan som fortfarande är rädd för att bli tjock. Livet är för kort för att vara rädd för lite fett.