En torsdag med The Jezabels

Efter Webbdagarna i torsdags gick jag till Bleckan en sväng och kramades och sedan vidare till Malmen där det australiensiska bandet The Jezabels skulle spela. Jag började lyssna in på The Jezabels för någon månad sedan när jag fick tipset från Johannes och blev fast direkt. Riktigt bra! Tyvärr ser jag nu att deras förra EP ”Dark Storm” (enligt mig bättre än den senaste) är borttagen från Spotify sedan ett par dagar.

Tyvärr hade jag dessutom bara iPhonen med mig så bilderna är lite skräpiga. Men fina ändå på nått vis.

Det var helt galet mycket folk så jag ställde mig längst back, lutade mot en vibrerande förstärkare och njöt av pulsen.

Med mig hade jag Andreas och Jenny. De satt i rummet bakom och drack öl.

Martin och Jessica var också med.

Och så jag och Hanna förstås. Hej!

Och det var det för den torsdagen.

Men Linda, var har du hållit hus?

Lördag alltså? Var i hela friden tog den här veckan vägen?

De senaste två dagarna har jag suttit på Webbdagarna, en galet intressant konferens om web och nutid och framtid och möjligheter och svårigheter. Jag har lärt mig en massa, hängt med härliga människor och druckit en och annan öl om kvällen. Mer bilder och dylikt kommer därifrån när jag hunnit hämta mig.

Jag har massor att berätta men ingen tid att berätta det på, idag måste jag nämligen få någon slags ordning på lägenheten och klara av det här de kallar tvätt pga snart har jag inga kläder kvar. Och i eftermiddag blir det maratonteater, jag och Mia ska gå och se Treater som jag var på förhandsvisning av förra veckan. Nu blir det dock the whole shabang, 6,5 timme teater och en liten middag på Tranan i pausen.

Det har varit en fin vecka. Med lite fjärilar i magen och ett leende på läpparna. Fler sådana, tack.

En massa kött. En massa vin. Och en Long Island Ice Tea.

I fredags gick jag med kollegorna på AG för att äta kött och dricka vin. De har bra sådant där. Kött och vin alltså. Systemkameran fick dock stanna i väskan så här kommer aftonen ur iPhonens perspektiv.

Lite så här ser det ut på AG. Träd och industriellt och så. Himla käckt tycker jag.

De har en massa massa olika fint kött där. Så pass att man kan få bestämma hur ”marmorerat” man vill ha köttet. Jag vet inte riktigt vad det betyder men jag åt en jädrigt fin entrecôte.

Lina var med. Hon är inte helt ofarlig i närheten av en köttkniv.

Till förrätt åt jag min allra första råbiff. Det var gott men jag förstår inte riktigt hajpen. Dock kan jag tänka mig att det är lite som sushi och man fastnar efter ett tag. Den finska entrecôten var dock galet god.

Och så drack vi vin. Jag gillar vin.

Efter middagen drack vi champagne och sedan tyckte kollegorna att jag twittrade för mycket och tog min telefon gisslan. Jag fick inte tillbaka den förrän jag hade druckit upp min Long Island Ice Tea som de beställde åt mig.

Med sådana förutsättningar måste man ju sörpla rätt snabbt. Och sedan gick det liksom som det gick.

Ibland är det tur att man slutar fota i tid.

A night of firsts. #bleckan.

Efter torsdagens förhandsvisning av Treater åkte jag så klart till #bleckan. Allt annat vore ju liksom bara lite mer fel.

Christian var där. Vi tycker om Christian.

Och Mia hängde med från Treater. Vi gillar Mia med.

Fredrik och hans skägg var så klart där. Och Klasa premiärade. Jag tror han trivdes.

Staffan och Erica.

Jonas kommer nog hälsa på lite oftare nu när han jobbar en massa i Stockholm. Det gillar vi.

Veronica och Sanna. Fina.

Och John. Han var också ny. Och bra. Vi gillar honom med.

Slutsats? Vi gillar alla på #bleckan. Så är det.

Söndagskärlek

Istället för att sitta hemma och dränkas i söndagsångest drog jag istället denna eftermiddag in till Söder och mötte upp Jessica och Hanna för bagels, kaffe och öl. Inte samtidigt men lite efter varandra. Det blev några timmar av catching up (jag och Hanna har ju några månader och komma ikapp efter hennes Thailandsäventyr) och bara skönt söndagshäng. Sådana där timmar då man pratar lite, twittrar lite, sjunger med lite till allt från Ledin till Cranberries (mikket kånstit) och bara njuter av den där avslappnade känslan som kommer med vänner.

Och sedan går man förbi Stadsmuséet där de har en jättetokig idé om att man kan SMS:a något och få det uppsmällt med en jätteprojektor på väggen till muséet. Så Hanna gjorde så klart vad vilken normal människa som helst gör i det läget – skickar en hälsning till Oscar och frågar honom varför han är bakis jämt. För det är ju så rålit.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier