Katthimlen.

Mitzi var min första katt. Hon fick flytta hem till mig ungefär ett år efter att jag flyttade hemifrån, när jag hade gjort mig av med min kattallergiska pojkvän. Hon hade fluffig päls, låg med tassarna i kors som en liten drottning och svarade på tilltal. Och Jenny tyckte att hennes namn lät som ett på en strippa.

Hon flyttade med mig till Umeå och sedan till Borås och sedan till Stockholm. Hon har mest haft det jättebra men vissa gånger inte så lätt. En gång blev hon påkörd och fick åka till kattakuten i Göteborg. Och en annan gång skakade hon så mycket på huvudet så att ett blodkärl brast i örat och sedan skrumpnade det helt ihop.

När jag flyttade ihop med Sofia så fick Mitzi flytta hem till mamma i Övik, något hon tyckte var rätt fint. Där fick hon vara ute hela dagarna, ligga i rabatten och spana på folk och ibland jaga en pippi eller två.

Igår ringde mamma och sa att hon blivit sjuk. Hon åt inte och drack inte och kunde inte tvätta sig och bara dreglade. Och idag åkte de till veterinären. Han sa att hon hade cancer, en tumör under tungan. Så de bestämde sig för att låta henne somna in. 15 år gammal blev hon nästan, och ett fint kattliv har hon haft.

Sådana här dagar så önskar jag att hon kunde prata, berätta hur hon kände och om hon tyckte att vi gjorde rätt. Men mamma sa att hon var lugn. Att hon snällt följde med till veterinären och inte stretade emot när han undersökte henne. Hon visste nog att mamma ville hennes bästa.

Och katthimlen är nog fin. Där får hon jaga pippifåglar varje dag, det är sommar jämt och det finns en massa rabatter som hon kan ligga i. Och ibland gräva i.

Fina lilla Mitzi. Tack för att du bodde hos mig en stund. Ha det så bra i katthimlen.