Jag är jag. Vem är du?

Jag vet att ni är här, för Google Analytics ljuger väl inte? Men på sistone är det väldigt tomt i kommentarerna och nollorna bredvid hjärtana känns ledsna. Visst är det så att jag skriver först och främst för mig själv (och mamma), men bristen på interaktion med er som jag ändå vet är här och läser gör mig ibland lite moloken. Jag gillar ju liksom er.

Jag undrar ofta vad det är som gör att ni inte kommenterar eller ”gillar”. Orkar ni inte? Hinner ni inte? Håller ni med? Håller ni inte med? Gillar ni inte? Gillar ni?

Så nu tänkte jag, ni känner mig ju rätt himla bra. Och jag vill ju gärna veta vilka NI är med. Och så klart lite vad ni tycker om mig och bloggen. Det vore himla fint.

Och jag säger som Bagladyn, som jag snodde delar av listan av; det är nu det blir lite läskigt. För tänk om ingen svarar. Så, om ni har tid och vill och så, kan ni inte svara på frågorna här nere? Några stycken av dem i alla fall? Tack. Å puss och sånt.

  • Vem är du?
  • Hur gammal är du?
  • Var och hur bor du?
  • Vad ser du fram emot?
  • Hur har din dag varit?
  • Hur hittade du hit och hur ofta tittar du in här?
  • Vad tycker du mest om att läsa av mig?
  • Vill du se mer/mindre/tokmycket/inget alls av något speciellt här?

Så här glad blir jag om ni kommenterar! Och så kanske jag bjuder på bubbel. 

Mitt hjärta blöder.

Veronica Maggio. Så jävla snygg. Så jävla bra.

Och videon är alldeles lagom galen och destruktiv för min smak.

Movie Monday: The Ides of March

Jag gillar George Clooney. Han är snygg, rolig, charmig och framförallt, en bra skådespelare. Problemet är att han har kommit alldeles för nära att trilla i moviestar-facket. Det där hålet skådisar ramlar handlöst ned i när de blir mer kända för att de är kända och inte för de rollprestationer de levererar. Clooney har gjort sitt allra bästa för att hålla sig ifrån detta och lyckats hyfsat bra. Han är jämn i sin talang. Så även om hans roller inte är fantastiskt minnesvärda så håller han ändå en solid kvalitetsnivå.

Och han har en talang som inte jättemånga skådespelare besitter – han kan regissera och agera i en film – samtidigt. Och göra det bra. Därför blir ”Ides of March” en mycket positiv överraskning.

Jag var lite rädd att detta skulle bli ett gytter av politiska termer och långtråkiga tal, men där hade jag fel. Det här är bra. Bra tempo, bra manus, spännande och engagerande. Ryan Gosling är mycket bra. Evan Rachel Wood är förförisk och sårbar i lysande vändningar. Och det gör inget om man inte hänger med i politiken hela vägen, det är bra ändå.

* * * *

En jobbtorsdag i Helsingfors.

Ibland slås jag verkligen av det faktum att jag har världens bästa jobb. Som nu, när jag sitter och väljer ut vilka bilder jag ska ha med i det här blogginlägget. Och inser vilken fantastisk jobbdag jag hade i torsdags i Helsingfors. Alla människor jag får träffa, allt fantastiskt jag får vara med om. Och tacksamheten sköljer över mig. Himla fint känns det.

På morgonen skulle storchefen intervjuas av Finsk TV (intervjun hittar ni här, lite längre ned på sidan) och jag följde med och fotade.

Sedan åkte vi direkt till butiken där det dukats upp för pressfrukost. Sedan gick jag tillbaka till hotellet och jobbade en stund.

För att sedan åka till vår PR-byrå och hänga med bland annat de här tjejerna, Laura och Krista, två finska skådespelerskor. Jag och Laura pratade skådespelarteknik och hon tyckte att jag skulle ge min skådiskarriär ett nytt försök.

Det var aningen bisarrt att hänga med ett helt gäng människor som alla pratade finska med varandra och jag förstod inte ett ord. Då inser man hur mycket tonfall och kroppsspråk betyder. Och så hann jag se mig omkring lite i showroomet och falla handlöst för till exempel den här kistan.

Och de här finfint färgglada clutchväskorna från Longchamp.

Sedan var det dags att åka till butiken för öppningseventet. Butiken ligger nu på den här maffiga gatan, Mikonkatu.

När jag var ute och tog exteriörbilder dök det här gänget på mig och ville att jag skulle vara med i deras musikvideo. ”Write down the first word that comes to mind when you hear 'appearance'”. Och så skrev jag ”looks” (ytlig som jag är) på en lapp och så filmade de mig. Och så tog jag bild på dem. En fin stund.

Och så gjorde jag en massa intervjuer och tog ett kort på mig och Ola i en spegel och sedan gick vi åt och åt kött och drack rödvin innan vi toksomnade runt midnatt efter en jättelång, men himla bra, dag.

Att bo på hotell: GLO Helsingfors

För att vara någon som tidigare bodde på mest skräphotell och prioriterade att lägga pengar på upplevelser och god mat när jag reste, så har jag nu blivit väldigt bortskämd med bra hotell genom mina jobbresor. Och GLO som jag bodde på nu under min Helsingfors-vistelse var inget undantag. Lite så här såg det ut på mitt hotellrum.

Den här tigern låg på sängen när jag äntrade rummet. Tyvärr fick jag inte behålla den men den fanns till försäljning i hotellets shop.

Att ha en hel dubbelsäng för sig själv med en massa fluffiga kuddar och täcken, det är ren lyx.

Badrummet säger mycket om kvaliteten på ett hotell och det här badrummet kunde jag bott i, bara det. Och det gjorde jag nästan med, det finns få saker som är så härliga som en lång, varm hotelldusch.

När man får badrock och tofflor, då vet man att det är ett bra hotell.

Och så här glad var jag!

Nattduksborden var upplysta inifrån.

 

Onsdagskvällens outfit och vodka i minibaren (så klart). Dock lämnades minibaren orörd. Istället myste jag ned mig med film på iPaden och Fazerchoklad från Stockmann. En mycket bra hotellkväll.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier