Kusinträff utan kusiner

Det har varit en lördag i gemytlighetens tecken. Den årliga kusinträffen tog plats hos min mammas faster i Solna under eftermiddagen. Jag var där som representant för familjen, trots att jag inte har några kusiner. Det är mammas kusiner. Jag har varit på ett par sådana här nu och nu tror jag äntligen att jag fått ordning på större delar av släktträdet. På något sätt känns det dock som att antalet barn på de här träffarna blir fler varje år, fast jag ser aldrig till några skrikande bebisar. Väldigt skumt. Vilka barnen tillhör är också fortfarande något av ett mysterium.

Kvällen spenderades i Blackan med Soffis och co, drickandes kokhett chaite och tittandes på dokumentären ”Drottningen och jag”. Väldigt intressant, speciellt för mig som inte kan ett jota om Iran och fram till idag inte hade en aning om vad en ”mulla” var. Och någonstans tycker jag ändå att jag är allmänbildad. Det är nog ren brist på självinsikt.

Vinterpromenad

Lördagsmorgonen spenderades utomhus i det underbart vackra vädret. -14 grader känns inte så farligt där solen skiner på snoken. En promenad till Orminge Centrum och tillbaka blev det, drygt en timme tog det, skönt! Där spanade jag in det helt nyrenoverade Friskis och Svettis-centrumet som jag tänkte börja träna på. Närmare och billigare än SATS och otroligt fräscha lokaler! Nu återstår bara ett provträningspass, men om de klarar det testet så blir jag nog F&S:are innan januari är slut.

Nu blir det frukost och sedan bär det av till Solna på kusinträff! Vad gör ni denna vackra lördag?

Historien om en träningsvärk

Åh maj gawd. Den här träningsvärken är monumental. Den här historisk. Man kommer att skriva böcker och sedan göra filmer om den.

Där fick jag för att jag latat ner mig med bodypumpen. Men 20 minuter! Hemma!! Och jag ser ut som Schwarzenegger (eller valfri biffbit) när jag går. Det betyder att jag är stel. Den där Jillian vet vad hon pysslar med. Uppenbarligen. Hur i hela friden man ska kunna göra det här varje dag i en månad är bortom mitt förstånd. Men det är väl rent självplågeri som gäller. Bara att bita ihop. Oh yes.

Jag har till och med ont på ovansidan axeln. Jag undrar om det någonsin hänt förut.

Det sjukaste är att det är rätt skönt att det gör ont. För då vet man att man är på rätt väg.

No pain, no gain

Ser ni så rosig och pigg jag ser ut? Det är efterdyningarna av morgonens nära-döden-upplevelse. Jag, snoozeknappens okrönta drottning, offrade 45 minuters ligga-och-dra-mig tid imorse för att kravla mig ur sängen och köra första passet på Jillian Michaels 30 Day Shred. Jillian Michaels, ni vet, tortyrdrottningen från ”Biggest Loser”? Hon är inte riktigt lika scary i den här träningsvideon, men tillräckligt för att man inte ska våga fuska. Men det som är riktigt bra med Jillian är att det är ingen lulllull, ingen fjantigt ”hejaheja” med stela leenden och obekväma tummar upp. Det är rakt, hon är ärlig när hon säger att det är skitjobbigt, men vill man vara fin får man lida pin, basically.

Och jag led. Och jag svettades. Och ett par gånger funderade jag på att stänga av. Men då tänkte jag, att jag kan slappa resterande 23 timmar och 40 minuter av den här dagen. Dessa 20 är det pina som gäller. Pain is temporary, prize is forever. Huuuuhh! *Grottmannavrål*

Ny, fiiin tröja från Modström som låg och väntade på mig när jag kom hem från Övik. Så fin, så mys. Halsband från Petra Nygren.

Var går gränsen för FÖR kallt för att gå ut?

Jag hade så högtflygna planer för idag. Så kliver jag upp och det är -20 grader ute. Helt plötligt blev jag så väldigt mycket mindre motiverad att kliva utanför dörren. Och detta trots att jag numera har grymma täckbrallor och riktiga jag-ska-bestiga-mount-everest-pjucks. Det är ju fejset som tar mest stryk. Det biter i kinderna och min snoriga näsa fryser igen.

Men jag skulle behöva ta mig iväg till Friskis & Svettis för att spana in nya anläggningen och be dem sälja på mig ett medlemsskap. Och jag måste till Make Up Store för att byta ut den där borsten jag fick i julklapp. Och jag borde åka till SATS och säga upp mitt medlemsskap.

Vi käkar frukost, tar en dusch, och sedan känner vi efter igen.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier