Det är något magiskt med den här låten, och speciellt med det här uppträdandet i just New York. Förmodligen den bästa låten som gjorts om den bästa staden i världen.
För mig osar den hopp, längtan och stolthet. Tre ord som jag verkligen vill ta med mig genom 2010.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=RDYpqdHO0LI]
Dagens outfit var en något ovanlig sådan, men när det är svinkallt på kontoret så får man ta till extrema åtgärder. I det här fallet täckbrallor, tjocksockor och vinterjacka. Hot stuff.
Ett av mina outtalade nyårslöften var att jag skulle bli mer positiv, inte vara gnällig och mer ”go with the flow”. Det höll i ungefär tre dagar.
Min hyresvärd har inte skottat parkeringen där jag har min bil på hela vintern tror jag. Det är lika mycket snö där nu som när jag åkte till Övik, plus att jag under tiden fått en härlig snövall efter plogen som proppar igen infarten till parkeringen. Igår var vi nere och skottade fram bilen och runt den, vilket tog en halvtimme, men när jag försökte köra ut den från parkeringen så snurrade bara hjulen glatt i snön, som små speedade hamsterhjul, men bilen kom ingen vart. Har ringt hyresvärden hela dagen för att försöka få honom att rensa bort skitsnön, men inget svar. Har inte hyresvärden en skyldighet att snöröja parkeringen så att man åtminstone kommer in och ut på den??
På kontoret var den tretton grader imorse. Jag har suttit med täckbrallor och jacka hela dagen.
Och så har jag skitont i halsen/nacken och högeraxeln efter vurpan i lördags.
Positiv my ass.
Årets andra dag har delvis spenderats på dessa och det var nog första gången på minst 10 år som dessa har lämnat källarhålan. Någonstans hade jag för mig att jag var en rätt hyfsad skridskoåkare, men ackackack så jag bedrog mig! La Linda intog rollen som Bambi på hal is och inte ens en hockeyklubba kunde stötta upp mig.
Vinglandet resulterade såklart till slut i en vurpa. Och det var inte den enda vurpan som dagen skulle bjuda på. Den riktiga praktvurpan bjussade jag på i pulkabacken, där jag tog vår gamla bobb på en åktur. Och fort gick det. I ungefär halva backen. Sedan styrde bobben åt ena hållet och jag åt det andra och med ett rejält brak åkte jag i backen och rullade nedför resten av backen. Den krasade lite här och där i kroppen, men satan va kul det var!
Sann bloggare som jag är så fångade jag såklart hela dramatiken på film! Ingen kan anklaga mig för att inte bjuda på mig själv i alla fall. Så många år som jag har tjatat om skridskor och pulka. Nu har jag gjort det. Nu är jag nog klar.
La Linda vurpar på isbanan.
La Linda vurpar i pulkabacken.
Alltså, det här med att vara ledig. Det är rätt najs. Kan vi kanske slå till på det en vecka till? Ja?
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer