Rollspelet

Nu ska vi bli lite djupa här.

”Vem är jag?”. Den lilla frågan med det stora svaret. En fråga som den senaste tiden snurrat mer och mer ofta i min lilla skalle. Det här med ”en tjej på 29 jordsnurr” håller liksom inte längre. Det känns lite 80's.

Jag tror att jag rätt ofta tar på mig en roll, utan att ens veta om det. Och många gånger undrar jag hur stora delar av dessa roller som verkligen är jag och hur många som bara är fasader som jag gömmer mig bakom. Svaret på den frågan tror jag många gånger finns i magkänslan. I vissa roller och tillsammans med vissa personer så knyter det sig i magen och hjärtat slår lite för fort. Den känslan av total avslappning infinner sig tyvärr med väldigt få människor och få situationer.

Jag tror dock inte att lösningen ligger i att inte utsätta mig för dessa sitationer utan att istället försöka arbeta på att vara mer medveten om när de inträffar och i dem bli mer sann mot mig själv. Att hitta vad som verkligen är jag utan alla influenser utifrån,vare sig det handlar om mode, kultur, samhällsfrågor eller något så banalt som vilka filmer jag gillar. Att gilla och acceptera sig själv, innifrån och ut. Det må låta lätt, men det är uppenbarligen något jag fortfarande kämpar med. Jag tror att denna förvirring bottnar i att jag blandat ihop självförtroende och självkänsla. Samtidigt som mitt självförtroende växt så har min självkänsla störtdykt, någonstans där i bakgrunden.

Och ja. Jag har börjat knarka självhjälpsböcker igen. Välkommen till filosofiska La Linda.