Vikten av att ha en mentor
(och hålla sig till den!)

Att se upp till och glädjas åt någons framgång utan avundsjuka har inte alltid varit lätt för mig. Man trillar gärna i fällan av  nedvärdera sig själv, sin kunskap och sin nivå för att den andra personen är så mycket ”bättre” på det där man inte kan  (vilket så klart är helt rimligt när man är nybörjare!).

Men det är ju faktiskt också steg ett i sin egen utveckling, att inte jämföra sig med andra utan bara se på sin egen utveckling. Och i den här processen har det varit otroligt viktigt för mig med förebilder. Mentorer. Personer som besitter kunskap som jag inte har, som jag beundrar och som får mig att vilja bli bättre på min grej.

Vad är det för skillnad mellan en förebild och en mentor?

Jag har nog större delen av mitt liv trott att en mentor är en person man känner, som man träffar med jämna mellanrum och får stöttning av. Lite som en coach? Men jag har insett att den definitionen var alldeles där snäv. För när jag ser tillbaka har jag haft flera mentorer i mitt yrkesliv. Vissa av dem har varit chefer, som Efva Attling. Efva är för alltid en av mina idoler i arbetslivet och var en fantastiskt fin och inspirerande ledare när jag jobbade hos henne för sisådär åtta år sedan.

Andra mentorer har varit goda vänner, som Sanna och Sara. Kära vänner som är smartare än en själv och ger en perspektiv i situationer som kräver någon som känner en på djupet. Som när man ska göra en stor förändring i sin karriär eller bara behöver någon som säger ”det kommer bli bra, lita på magkänslan”.

Många har också varit främlingar, personer jag aldrig träffat men som jag sett upp till under många år och inspirerats av i hur de driver sina företag, hur de hanterar sitt personliga varumärke eller hur de är som ledare.

Hur jag hittade Amy Porterfield

När jag började lyssna på Amy Porterfields podcast ”Online Marketing Made Easy” för några år sedan så var jag lika delar otroligt pepp över den här oändliga källan jag till inspiration som jag hittat, en källa som besatt kunskap jag själv saknade. Samtidigt var jag så himla rädd för prestationsångesten och den där lilla nedlåtande rösten som viskade ”men vem tror du att du är, HUR ska du klara av detta?” när jag hittade en helt ny väg i min karriär som jag ville försöka mig på.

Jag började nosa på det här med onlinekurser för många år sedan. Skapade en för Influencers of Sweden som var helt okej men ingenting speciellt. Jag var inte mogen, marknaden var inte där. När jag hittade Amy och började ta till mig hennes strategier om att bygga sin maillista (som jag skrivit om här) och sedan om att bygga onlinekurser, då förändrades min business helt och hållet.

Vikten av att inte tappa fokus

Men jag blev girig. Jag ville ha mer. Och mer och mer. Och började sluka allt på nätet om onlinekurser. Om utmaningar och webinars och dussintals andra strategier och alla sa att deras sätt var bäst. Och min hjärna höll på att explodera. Jag blev kluven och fick informationsoverload och till slut hade jag bara ångest över det här nya som hade gjort mig så pepp. Det blev liksom för mycket.

Så jag gick tillbaka till Amy. Hon som väckt mitt intresse från början. Hon vars sätt att lära ut är hands-on, strukturerat, lätt att ta till sig och lätt att implementera. Och jag har inte ångrat mig.

Det jag säger är att det är lätt att gapa efter mycket. Sluka all gratisinformation och sedan försöka sortera ut de bästa bitarna i sitt eget huvud. Och det blir KAOS. Overload av allt.

Och jag hade ju redan hittat en person jag litade på, varför söka efter fler? Jag tror verkligen på det. Hitta den som inspirerar, men som du också litar på. Och håll dig till den personen inom det område där du litar på dem. Följ deras steg och strategier och lita på att de kan sin skit.

Och jag litar på Amy.

Vem litar du på?