Det är okej att inte ha haft en perfekt påsk

Den här påsken kom verkligen våren på riktigt! Det ligger fortfarande en hel del snö kvar i skogen men värmen börjar smyga på och man kan röra sig utomhus utan jacka!

Jag har reflekterat i helgen över det faktum att vi inte har några direkta påsktraditioner i min familj. Vi äter inte sill, har ingen stor påsklunch och köper inte ägg till varandra. Vi gjorde det när jag var mindre men efter att vi barn flyttat hemifrån och påskägg inte längre var en grej så rann det ut i sanden. Och jag måste erkänna att jag tycker det är skönt.

⁣Traditioner är jättehärligt men innebär också en massa stress och press för så himla många, det är ju sällan friktionsfritt när hela släkten ska ses och det hänger en massa förväntningar i luften.⁣

Jag har umgåtts massor med familjen den här helgen – men helt utan krav! Vi har varit spontana, fixat på gården, lagat mat ihop och bara haft det härligt. Jag är så tacksam att bo här i Övik nu så att vi kan vara sådana – spontana och härliga utan förväntningar. ⁣

Vad jag menar är – det är helt okej att INTE ha en perfekt påskhelg, inte ha en massa planer och uppstyrda middagar. Det är också okej att ta allt som det kommer, bränna middagen litegrann och kanske vara helt själv om man vill. Så länge det känns bra. ❤️⁣

Med det sagt – ska vi kika lite på hur min påskhelg såg ut?

Jag tog första svängen i skogen sedan i julas då snön blev alldeles för djup för att kunna ta sig fram. Bäcken vårbrusade (det hör jag hela vägen ner till huset) och få saker gör mig så lycklig som ljudet av vatten.

I Stockholm tycker jag tussilago lyste med sin frånvaro (till förmån för maskrosor som jag ofta trodde var tussilago) men här uppe är de på riktigt ett av de första riktiga tecknen på att växtlivet börjar vakna till igen.

Långfredagen ägnades av åt att kapa ner en ”prydnadsbuske” som inte klippts på sisådär 40 år och därmed blivit ett ”prydnadsträd”. Roger kapade och morfar klippte av grenar medan jag och mamma gick i skytteltrafik med kvistar och sly upp till majbrasan som vi byggt upp på berget bakom huset.

Mormor och Leia satt mest i solen och hade det gott.

Efter ett par timmars kroppsarbete åkte jag ut till A-T, vi skulle nämligen på äventyr! Jag var tvungen att knäppa av en bild utanför deras hus för man ser liksom rakt igenom, förbi matsalen och ut mot fjärden utanför. Magiskt vackert!

Efter en fördrink (galet söt rosésangria som nog hade behövt ett ton isbitar och lite bubblor för att funka) åkte vi in till stan för att dricka bubbel, äta middag och se Sverige spöa Lettland i junior-VM i ishockey. Boo-ya!

Påskaftonen inledde jag här, sittandes på en äng som äntligen blivit snö-fri (mer eller mindre) medan Leia sprang omkring och betade och luktade på varenda kvadratcentimeter. Hon är en riktig liten Ferdinand, min vovvi.

Sedan kom mamma och Johan på besök och jag lagade mat och de släpade ris och sedan satt mamma på trappan och jag gav henne ett glas vin och livet var sådär idylliskt som det bara blir en vårlördag.

På annandagen (igår) var vi bjudna till mammas kusin på lunch och den här ljuvliga lilla äppelkakan till efterrätt.

Anneli (till höger) är dotter till min mormors syster och eftersom hon gick bort för många år sedan så fick mormor försöka hjälpa till och reda ut vilka som var på alla gamla bilder Anneli hade grävt fram.

Här är i alla fall mormor (längst till höger) och några av hennes 11 syskon. Det här måste varit nån gång på tidigt 30-tal. Vi kom fram till att mormorsmor Tekla (så fint namn!!) fick 11 barn på 22 år. 😳Alltså, nu snackar vi sömnbrist.

När jag kom hem igår kväll stod jag och dikade vägen upp till huset (smältvattnet rinner annars längs med grusvägen och då blir det bara lera av hela skiten) och då dök grannens katt upp och hälsade, jag har inte sett honom heller sedan innan vintern.

Ett kärt återseende. Och det var min påsk! Hur var din?